Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Katarina Östholm: Norrland visar vägen mot självförsörjning – egen mat bygger framtidens samhälle

Artikel 4 av 14
Katarina Östholms krönikor
Visa alla artiklar

Sveriges historiskt låga självförsörjningsgrad, det stadigt sjunkande antalet lantbruk och bristen på eget bränsle är inte bara en nationell säkerhetsfråga och en tickande miljöbomb. Det handlar också om en spirande rörelse som kan revolutionera landsbygden.

Annons

Sveriges historiskt låga självförsörjningsgrad, det stadigt sjunkande antalet lantbruk och bristen på eget bränsle är inte bara en nationell säkerhetsfråga och en tickande miljöbomb. Det handlar också om en spirande rörelse som kan revolutionera landsbygden.

När det gäller självförsörjningen är delar av Norrland på god väg. I en nyligen publicerad artikel berättar SVT att Norrbottens län kan vara självförsörjande på mat om bara några år; länet antog sin första regionala livsmedelsstrategi i höstas och de har redan kommit en bra bit på vägen.

År 2020 räknar Norrbotten med att ha gått från en självförsörjningsgrad på 20 procent till 50 procent.

Livsmedelsstrategin "Nära mat" har fått norrbottniska jordbrukare och livsmedelsproducenter att tänka nytt. Bland annat kommer en av länets största livsmedelsproducenter att satsa på uppfödning av kycklingar. År 2020 räknar Norrbotten med att ha gått från en självförsörjningsgrad på 20 procent till 50 procent.

Det är bara för andra att följa efter. Lokalt producerad mat, i ett land med ett av världens bästa miljö- och djurskydd, ger landsbygden en chans att flytta fram sina positioner. Fler jobb och positiva synergieffekter i kringbranscherna är att vänta.

Maten är livsviktig. På 50-talet hade Sverige en reglering av jordbrukspriser som gynnade svenskt lantbruk och bland annat syftade till en god livsmedelsberedskap. Det fanns 250 000 jordbruk i Sverige och försvaret hade – med andra världskriget i färskt minne – egna beredskapslager, slakterier, till och med bageriplutoner.

Mjölkbönderna står för drygt en femtedel av den svenska livsmedelsproduktionen och över hälften av det svenska köttet kommer från mjölkkor.

Trettio år senare hade antalet jordbruk halverats. Kravet på ökad frihandel ledde till att regleringen av jordbrukspriser övergavs. I dag kämpar lantbruken fortfarande mot stora konkurrensnackdelar, bland annat i form av ett högre kostnadsläge där just lagarna för miljö och djurskydd inte kompenseras.

I genomsnitt har en mjölkgård per dag lagt ned under det senaste halvåret. I somras sjönk antalet under 4000. Mjölkbönderna står för drygt en femtedel av den svenska livsmedelsproduktionen och över hälften av det svenska köttet kommer från mjölkkor.

Om mjölkbonden faller skapas en dominoeffekt som slår undan benen inte bara för landsbygden utan också för mejerierna, slakterierna och många andra aktörer – ett dråpslag för svensk mat och svenskt näringsliv.

Både LRF och Civilförsvarsförbundet är starkt kritiska till det faktum att vi gjort oss totalt beroende av frihandeln inom EU och därmed ytterst sårbara i händelse av kris. Att exportera miljöpåverkan och förlora kontrollen över hur maten produceras är två viktiga invändningar.

"Gränsöverskridande samarbete, handel och integration främjar en positiv utveckling i stora delar av världen. Sveriges säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra", kommenterar Sven-Erik Bucht till ATL. Frågan är om den solidariteten får kosta hur mycket som helst.

Men det finns andra krafter. Bredbandsbullerbyar är ett numera nationellt nätverk med rötter i Ångermanland. Tanken är bygga byar, såväl stadsnära som längre ut på landet, där basen är egen produktion av mat och lokala energilösningar. Det handlar inte bara om ekologisk hållbarhet utan också ekonomisk och social.

Intresset är stort; en enkätundersökning visar att 50 000 stockholmare mellan 18 och 35 år kan tänka sig att bo i en bredbandsbullerby i Sollefteå.

Traditionell kunskap möter modern teknik; byns invånare står med det ena benet i myllan och det andra i det globala digitala samhället. Jord, skog, odling och djuruppfödning å ena sidan, uppkopplade jobb å den andra – med en hög grad av självförsörjning.

Bredbandsbullerbyar kan öka möjligheten för människor att kunna återvända till landsbygden; byarna skulle vara en välbehövlig motvikt till urbaniseringstrenden och en möjlighet för alla stadströtta att leta framtiden på annat håll. Intresset är stort; en enkätundersökning visar att 50 000 stockholmare mellan 18 och 35 år kan tänka sig att bo i en bredbandsbullerby i Sollefteå.

Sollefteå kommun går i bräschen för arbetet och arbetar just nu med en förstudie tillsammans med bland annat Nipakademin. Grundtanken är att köpa in en jordbruksfastighet och bygga en ny by runt den med en uppkopplad arbetsplats i mitten för de som kan arbeta på distans.

Att landsbygden har en fungerande infrastruktur kan bli livsviktigt i framtiden.

Sollefteå kommun var också den första i landet som köpte in sig i ett andelsjordbruk för att öka andelen närproducerade varor i de kommunala köken. Att kommunen nu satsar på att bevara landsbygdens broar är insiktsfullt – att landsbygden har en fungerande infrastruktur kan bli livsviktigt i framtiden.

Sollefteå har dessutom gjort en modig investering och är nu helägare av vattenkraftverket i centralorten, med en årlig vinst på cirka 20 miljoner. Om kommunen även fick behålla fastighetsskatten skulle det handla om flera hundra miljoner varje år – pengar som snabbt skulle förvandla en hårt kämpande inlandskommun till en attraktiv och förmögen landsortskommun.

Det händer mer i Ångermanland. Grannkommunen Kramfors utreder just nu möjligheten att ha en besättning kommunala kor – för att kunna förse kommunens verksamheter med en högre andel lokal mat, men också för att hålla landskapen öppna och minska beroendet av importkött. Samma tanke drivs bland annat i Dalarna och Värmland.

Sveriges jordbruk, även det konventionella, är ett av världens renaste. I stället för att låta landsbygden dräneras och importen av sekunda bulkföda ta över – till dumpade priser som betalas av djur som far illa, arbetskraft som utnyttjas maximalt och natur som förgiftas eller manipuleras – borde vi sträcka på ryggen, sticka ut hakan och visa att ren och hälsosam mat är en konkurrensfördel som står sig i längden.

* * *

Läs mer kultur och följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook

Fler krönikor: Den gröna bluffen - om miljöbilar och andra lögner

Landsbygdsutveckling: Landsbygden är ett demokratiskt haveri

Krönika: Här är listan som kan rädda landsbygden

Landsbygdsromantik? Nej, nu är det Dags att sluta med storstadsromantiken

Alla artiklar i
Katarina Östholms krönikor
Annons