Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kjell Tina släpper ilskan för att enas med Jämtland: "Att gå omkring och vara arg och ha ångest är jag trött på"

Urkvinnor och ABC på jamska är det som ofta blir när hon illustrerar nuförtiden. En slags försoning med sitt ursprung. Kjell Tina Henriksson är den arga punkaren som flyttade hem till Jämtland och blev glad.

Annons

Naturkvinnorna som bär timmer och skuttar med räven. Kjell Tina Henriksson ger de aktiva, gråhåriga och tjocka kvinnorna plats i sina verk.

Hon var punkaren fylld av ilska. Lämnade Jämtland och stannade i det arga. Sen flyttade hon tillbaka. Efter två år i Dockmyr har hennes karaktäristiska svarta arga politiska teckningar blivit något annat. På internet har hon blivit känd för sina tjocka naturkvinnor.

– Mitt ursprung är ur en hård kultur. Mycket var baserat på ilska. Den politiska konsten och mitt skapande har varit argt och åt det hållet.

Hennes nisch i hennes tidigare konstnärliga era var känsloexplosioner.

– Jag ville att man skulle skratta och få ångest samtidigt, förklarar hon.

Men nu har hon en annan ingång till livet och skapandet.

– Jag orkar inte vara ångestfylld och ha arg som min identitet. Jag vill hämta energi och ge energi.

Urkvinnorna med stora magar och bröst och lår är ett exempel på det. Istället för att kritisera och vara arg på att tjocka kroppar inte får finnas och synas placerade Tina dem i rampljuset. De fick helt naturligt ta plats i hennes bilder.

– Det kommer från tänket kring hur kroppar belyses.

Hennes mål är att verken hon skapar ska ge styrka och energi. Och de blåbärsätande och springande naturkvinnorna ha mötts av positiv respons.

– Jag har fått höra av tjejer att dem blir starka av det jag gör. En tjej berättade att hon bara ville ut och springa när hon sett en bild.

En del i försoningen med Jämtland och hembygden är att anamma det jämtska. Som jamskan. Därför har Kjell Tina Henriksson illustrerat en affisch med jamskans abc. Från abbarn till örsnorra.

Men hon rotar inte bara i sitt kvinnliga arv, Tina. Hon försöker också försonas med platsen hon lämnade för tolv år sedan. Skogens djur återkommer i hennes bilder. Och här senast har hon producerat en stor plansch med jamskans abc. Från abbarn till örsnorra.

– Jag är färgad av var jag är. Jag gräver där jag står. Och jag har landat sen jag flyttat hit. Det som kommer ur mig nu är där jag är nu. Jag har fått upp ögonen för mitt ursprung.

Arg är en bra känsla. Jag blir fortfarande arg. Men att vara i en arg bubbla har inte gett mig så mycket.

Hon har inte varit helt bekväm med sitt östjämtska arv. Men nu ser hon annorlunda på tallarna längs vägarna och på människorna som lever här.

– Man ser inte det man har i sin närhet. Men nu känner jag att jag kommer tillbaka och landar. Jag försöker se och luta mig emot tryggheten och tycka den är trivsam. Istället för att bli hemmablind när man flyttar hemifrån så känner jag att jag vill något annat än att fly.

Hon levde länge med punk och metalkulturen som ram för livet.

– Där är det hårt och kallt. Det var där jag var. Men nu vill jag ha mer värme och positiva känslor. Att gå omkring och vara arg och ha ångest är jag trött på. Jag är trött på att känna att samhället är skit. Så istället för att stå med armarna i kors gör jag något annat.

Naturkvinnan och bävern. Kjell Tina och Mörten.

Attityden applicerar hon på sitt nya sätt att teckna. Naturkvinnorna som är tjocka och inte enligt samhällsnormen väljer Tina att attackera med positivitet.

–Jag visar att hon får finnas. Den tjocka, gråhåriga. Hon käkar blåbär och springer. Jag vill skapa energi och trygghet med henne.

Skeletten är kvar från hennes tidigare konstnärliga eror. Älghornen är fortfarande en viktig del i verken. Men nu betyder de kanske något annat än innan.

– Jag har inte raderat hela mig. Man applicerar ju känslor på ting. Men det kan betyda olika på var man är i sammanhang med sig själv.

ABC på jamska är en annan utveckling av kontakten med hembygden.

– Det är verkligen att gräva där man står. Jag ser den där tryggheten som enar en grupp människor. Det är tryggt och man känner en trygghet.

Hennes stora livsförändring för två år sedan har färgat mycket: När flytten gick från Stockholm till Dockmyr.

– Det är ju ganska mycket ett statement att flytta från storstad till en by med tio personer.

Att landa i Dockmyr har gjort Tina glad.

Men det är svårt att tvätta bort allt det man levt med innan.

– Jag har levt i en kultur som är samhällskritisk. Även om jag inte kan relatera till allt så är jag fortfarande i kampen. Så länge ett samhälle inte inkluderar alla kommer jag vilja göra något.

Men det är inte ilskan som driver henne längre.

– Arg är en bra känsla. Jag blir fortfarande arg. Men att vara i en arg bubbla har inte gett mig så mycket. Nu försöker jag vända negativt till positivt. Ilskan i en kamp är viktig. Men jag har varit förbannad och det har hela tiden färgat relationer till människor kring mig. Det var tröttsamt. Det går hand i hand med måendet. Man kommer till en viss punkt och då är det bra eller dåligt. Men kampen är livselixir för många.

Kjell Tina Henriksson ställer ut sin konst i Bräcke Folkets hus.

Att ta namnet Kjell är en hyllning till hennes far och Kjell Tina har blivit som ett artistnamn.

Mer läsning

Annons