Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: "Trump menar vad han säger"

Annons

Donald Trump.

Den 8 november gick medborgarna i världens näst största ekonomi till val. Valdeltagandet var skralare än på länge – 55,6 procent. Mångmiljardären Donald Trump, som är en total novis på politikens områden, vann. Det är första gången i Amerikas historia som en renodlad fascist och rasist väljs till president i det som brukar kallas för världens största demokrati. Nu håller Trump på att utse sin regering. Han tycks inte ha några problem med rekryteringen. Även tidigare kritiker köar för att få en plats i solen.

Jag drar mig till minnes en annan amerikans president – demokraten John F Kennedy som valdes till president 1961 Han var, liksom hustrun Jacqueline, ung och vacker. De tände hos många människor hoppet om en bättre och fredligare värld. Den 22 november 1963 åkte de i öppen bil genom Dallas. Längs kortegevägen trängdes jublande människor. Plötsligt träffades presidenten av en kula och hans liv gick inte att rädda.

Mina egna minnen från händelsen är starka. Jag var 16 år och hängde ofta på Hudiksvalls-Tidningens redaktion när skoldagen var slut. När nyheten om mordet kablades ut samlades alla kring teleprintern. Jag minns den speciella stämningen, en blandning av sorg och upphetsning och den iver som präglade arbetet med att göra morgondagens tidning.

När jag kom hem ringde jag min storebror som pluggade juridik i Uppsala. Han hade inte nåtts av den stora världsnyheten. Jag minns fortfarande hans egendomliga kommentar.

”Det här betyder inte så mycket”, sa han lugnt. ”Är du inte klok”, fräste jag som trodde att vi stod inför världens undergång.

å här efteråt, femtiofyra år efter mordet, inser jag att han hade rätt. Mordet betydde inte så mycket. Kennedy efterträddes av sin vicepresident Lyndon B Johnson, som var en erfaren realpolitiker, och på kort tid fick mycket mer gjort än sin företrädare. Mord som politisk praktik hade nu etablerats i USA. Den 4 april 1968 sköts medborgarrättskämpen Martin Luther King till döds och den 6 juni samma år mördades Robert Kennedy på demokraterna partikonvent.

Att Donald Trump vann över Hillary Clinton innebär ett paradigmskifte i amerikansk politik. Ingen guvernör, ingen senator och ingen president har varit så okunnig som Trump. Ingen har heller varit så rå och vulgär som han. Under sin kampanj överöste han Hillary Clinton med smädelser och upprepade ofta att hon borde kastas i fängelse. Jag är ingen större beundrare av henne eftersom hennes moraliska kompass är svajig och hennes och maken Bills stiftelse knappast tål en ordentlig genomlysning, men Trumps vilda attacker mot henne fick mig att må illa. Det var en olycka att hon inte vann valet.

Trumps ledmotiv i valkampanjen var att han ville ”make America great again”, göra Amerika stort igen. Det skulle bland annat ske genom att bygga en mur längs Amerikas gräns mot Mexiko. Vidare avsåg han att utvisa tre miljoner mexikaner som nu är verksamma i Amerika. Mycket konkreta vallöften som han nog försöker att genomföra.

Under tiden som gått sedan valet har Trump utsett rådgivare. En av de första var Steve Bannon som blev chefstrateg. Dennes merit var att han grundat den högerpopulistiska sajten Breitbart, som varit och är en tummelplats för extremhögern och antifeminismen.

Nu håller Trump på att bilda sin regering. Nu flockas människor, även tidigare kritiker, kring honom i hopp om att få en ministerpost. Han har nominerat Exxon-Mobilchefen Rex Tillersson till utrikesminister. Denne oljemagnat och miljardär har goda förbindelser med Vladimir Putin, vilket säkert är en merit i Trumps ögon. Han håller på att ompröva utrikespolitiken och har förstås inget emot Putins auktoritära styre.

De ledande republikaner som före valet kritiserade Trump har tystnat. De tiger för att de hoppas att få en plats i hans regering. Många försöker tona ner hans utfall. Han menade nog inte så illa, säger man. Man får ta det han säger med en nypa salt.

Jag tror att Trump menar vad han säger. Han språk är medvetet. Det uttrycker vad han tänker göra och det kommer att förminska och skada många människor.

Redan under valkampanjen och duellerna mot Hillary Clinton använde Trump språket för att förnedra och dehumanisera henne. Hon är en enskild människa, tre miljoner mexikaner är många människor. Berövar man dem deras människovärde kan man behandla dem hur man vill. USA kommer att bli en nation där rädslan breder ut sig och många människor väljer att tiga.

Jag undrar om inte Trump medvetet trakasserade Clinton för att testa var gränserna går. Om han utan att möta några allvarligare invändningar kunde förnedra och sparka på henne så blev fältet fritt för att ge sig på andra. Allt tyder på att han kommer att infria sina vallöften. Han var inte bara någon apart gubbe med lustig frisyr. Han tänker försämra människors sjukförsäkring. Tillåta att skendränkning används som förhörsmetod. Stänga gränserna för muslimer. Sänka skatten för de rika.

Men räcker det för att göra Amerika stort igen? Behövs det inte något större? Som att satsa på utbildning ... Lyfta miljontals amerikaner ur deras fattigdom ... Ställa den vidrige krigsförbrytaren Bashar al-Assad inför rätta ... Skapa fred i Mellanöstern ...

Nej, det står nog inte på dagordningen.

Vi vet inte exakt vad Trump kommer att göra. Han kommunicerar helst via twitter. Det är ett meddelande som får innehålla högst 140 tecken. En sådan kort text rymmer inte genomtänkta formuleringar och komplicerade tankar. Det är ett format som gjort för Donald Trump. Om en månad blir denne fascist och rasist president. Det fyller mig med djup oro.

Mer läsning

Annons