Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvastkraften räckte inte till Marstrand

/

Vid Marstrand på västkusten finns ett litet berg som heter Blåkulla.

Men ända dit nådde inte den påskkäring som i måndags landade i ett träd strax nedanför Rådhuset i Östersund.

Annons

Kanske tar hon bara igen sig, kanske är hon borta redan på onsdagen, nytankad.

Folklivsforskaren Jan-Öjvind Swahn beskriver för Nationalencyklopedien (NE) vad som enligt häxprocessernas material skulle försiggå på Blåkulla:

”En märkvärdig blandning av å ena sidan positiva iakttagelser – god mat, nöjen, vackra kläder och älskog – och å den andra allsköns hädelser, motbjudande riter, äcklig föda, tortyr och helvetesplågor, samtidigt som Blåkulla beskrivs som en bisarr ”anti-värld”, där man dansar och kopulerar med ryggarna mot varandra, föder barn samma dag som de avlats, läser ”Fader vår” baklänges och använder uppochnedvända kvinnor som ljusstakar (ett mycket vanligt motiv)”.

De religiösa föreställningarna om att vissa kvinnor skulle varit besatta av djävulen saknar rationell grund och drabbade i regel kvinnor som sysslade med läkekonst, vissa modeller pekar på att förföljelserna skulle vara ett sätt att behålla patriarkala system.

Förföljelserna pågick runtom i Europa från 1400-talet till 1600-talet och många dömdes till döden och brändes på bål. I Sverige pågick häxprocesserna främst på 1670-talet och cirka 300 personer avrättades.

Vid rättegångarna fick små barn berätta hur häxorna fört dem till Blåkulla. Efter några år visade det sig att allt var påhittat, och snart upphörde rättegångarna.

Häxeri har tolkats som en mekanism för social kontroll och ett sätt att handskas med sociala konflikter eller spänningar. Utbrott av häxtro ägde rum på Lüneburger Heide på 1940-talet, och häxtron var levande på den franska landsbygden så sent som under 1970-talet.

NE

Mer läsning

Annons