Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Laretei och Bergman

Käbi Laretei
Vart tog all denna kärlek vägen?
Norstedts

Annons

Konsertpianisten Käbi Laretei, i dag 87, var gift med Ingmar Bergman tio år på 60-talet. Sympatiskt nog lyckades de även efter skilsmässan upprätthålla en nära och vänskaplig relation.

De första förälskade åren skrev paret hundratals brev till varandra, ibland flera per dag. Långt senare uppgav Bergman för sin möjligen förvånade exhustru att han slängt alla hennes brev.

dryga året efter att Bergman avlidit, började hon ändå sammanställa en minnesbok utifrån de brev hon fått av honom. Då fick hon plötsligt veta av gemensamme sonen Daniel, snart 47, att denne på Fårö hittat en koffert som innehöll både samtliga hennes brev samt en dagbok hon skrivit under äktenskapet.

Utifrån detta material utkommer i dag urvalet ”Vart tog all denna kärlek vägen?” (Norstedts), en luftig samling på knappa 120 sidor, huvudsakligen med hennes brev och dagboksnoteringar.

Och det är i huvudsak en skildring av spirande kärlek, även om paret har vissa kriser innan boken avslutas med hennes ogrumlade lycka vid sonens födelse.

Här resonerar den världsberömda konsertpianisten, särskilt med sig själv, huruvida en konstnär kan ägna sig helhjärtat åt sin konst och samtidigt leva ett fungerande socialt liv – eller om någondera delen måste stå åt sidan.

att den ännu ganska slutne Bergman ska våga be om hennes stöd när han mår dåligt.  

Och hon berättar om sin besvikelse över Tystnaden, eftersom den skildrar monumental ensamhet – under en period när hon upplever att de båda har en fungerande tvåsamhet.

Dessutom bryter Bergman löftet att hon ensam skall få avgöra om Tystnaden alls ska användas, ett svek hon tror utgör inledningen till deras senare separation.

För Bergman-knappologer är allt detta säkert en guldgruva, även om Lareteis uttalade avsikt främst är att skildra en kärleks blomstring.

Denna blomsterängs senare vissnande utlämnar hon dock helt här, vilket möjligen beror på att de inte skrev lika många brev under den fasen.

får jag återkommande känslan att båda tidigt betraktar sig som så offentliga personer att deras brevskrivande i sinom tid kan komma att växlas ut i litteratur.

Kanske är jag orättvis, men redan misstanken solkar min läsning något.

Mer läsning

Annons