Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Levererar med känsla och övertygelse

/

På fredagskvällen gav Elin Ruth Sigvardsson sitt nya jag till de hundra personer i publiken på Studioscenen, Storsjöteatern. Förband var det lokala bandet Kolonivägens Kapell.

Annons

Patrik Backlund och Robin Ejnebrand i Kolonivägens Kapell spelar egenskriven musik som i stilen landar i amerikansk folkmusik. Med starkt självförtroende sjunger Patrik sina texter om surrealistiska drömmar, havet, mänskligt heroin och spelar gitarr. Robin spelar cittra, munspel och körar. Kolonivägens Kapell ber inte om ursäkt för sig själva, de har en styrka och självklarhet. Och de har all rätt att ha bra självförtroende. Patrik vågar utnyttja hela sin röst och ger otroligt mycket av sig själv. Publiken gillar det och efter låten More Or Less A Gun visar dom det med jubel och visslingar. Sedan följer låten Retirement och Patrik kliver fram och ser oss effektfullt rakt i ögonen. Kolonivägens Kapell gör en fantastisk avslutning med vackert munspelande och sång i låten Patron Saint.

Elin Ruth Sigvardsson tar sedan över scenen och leverar akustisk pop till en tagen publik.
– Är vi i Norrland nu? Fan va skönt, det va längesen jag spelade i Norrland, säger Elin Ruth Sigvardsson och tar de första ackorden på gitarren. Det blir så tyst så att det känns som om man är ensam i rummet, alla är uppenbart berörda. Elin blandar låtar från hennes senaste skiva A Fiction med äldre sånger som Papercup Words och When It Comes To You. Elin spelar gitarr, munspel och piano med mycket inlevelse och känsla. De äldre låtarna kommer med tempovälingar och i lite nya versioner vilket gör ett gammalt fan besviken. Det unika med Elins röst är bortcensurerat och kvar blir en vanligare men fortfarande fantastisk röst, vackra texter och Elins härliga personlighet.

För Elin Ruth Sigvardsson utstrålar charm och ödmjukhet där hon sitter, med hål i strumpbyxorna, ruffsigt hår som är prytt med en vit blomma och en gitarr i knät. Elin småpratar och skämtar med publiken mellan låtarna. Från tåget har hon sett en bastu som står på pålar i vattnet utanför Gällö och skulle vilja bo där.
– Köp den, ropar nån i publiken.

Elin Ruth Sigvardsson berättar att flera av hennes sånger handlar om ambivalens och själv är jag ambivalent i frågan om Elins konsert. Mestadels känns det som att hon håller tillbaka sin röst, inte vågar ge allt. Jag saknar det speciella med hennes röst, som hörs på hennes första två skivor. Denna kväll är det en mognare röst som levererar de välskrivna texterna och det tar en stund att acceptera att Elin Ruth Sigvardsson inte är den samma som hon varit. Men då är även den nya Elin riktigt bra.

– Nu blir jag personlig, säger hon och beskriver en låttext som handlar om en man som var en liten person men försökte göra sig stor. Hon spelar låten Little Man om den svartsjuka mannen med otrolig känsla och energi, här håller hon inte tillbaka. När Elin låter publiken veta att hon ska runda av kommer spontana ”Neeej”, så Elin Ruth Sigvardsson lägger in en snus och ger tre extranummer, däribland singeln Love som släpps i morgon. Arrangörer för kvällen var klubb SAM.

Mer läsning

Annons