Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mäktigt personporträtt av första kejsaren

BOK: Kristian Ekenberg läser "Stoner"-författaren John Williams sista roman, "Augustus".

Annons

Om John Williams ”Stoner” är en roman som man, efter läsning, lägger in i hjärtat i stället för att placera i bokhyllan, är hans sista roman ”Augustus” mer någonting som man beundrar på avstånd.

Augustus är huvudperson i John Williams sista roman.

John Williams sena och postuma litterära berömmelse är vid det här laget måhända inte en saga som behöver återberättas. En uppmuntrande historia om att kvalitet förr eller senare når fram, även om det är för sent för författaren att uppleva hyllningarna. Sedan återstår frågan hur många dolda mästerverk som ligger kvar i graven för varje ”Stoner” som lyfts fram.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

”Augustus”, om romarrikets första kejsare, skiljer sig till formen mycket från ”Stoner” och ”Butcher’s crossing”. Brev, dagboksanteckningar och andra textfragment, skrivna av människor kring Augustus, lägger tillsammans ett pussel som ger läsaren en bild av hur Augustus sågs av sin tid.

Han utsågs till Julius Caesars arvtagare och efter mordet på honom väntade sig ingen att den unga Octavius, som han då hette, skulle göra anspråk på den makt som den äldre släktingen lagt i hans knä. Men Octavius överraskade alla genom att ge sig in i den politiska hetluften och ta hämnd mot dem som konspirerat och mördat hans älskade Caesar. Med tiden lyckades han också att manövrera ut övriga i det triumvirat av mäktiga militärledare som styrde imperiet.

Brevskrivarna och de som för dagbok har namn vars stjärnglans har överlevt ända till vår tid. Augustus levnad sammanföll med de decennier då människor som Julius Caesar, Kleopatra, Cicero och Jesus vandrade på jorden. En i högsta grad spännande tid, således, som vi får ta del av vid sidan av de skärvor som tillsammans ger en bild av Augustus.

Historieskrivningen har inte gett en entydig dom över Augustus, som har kallats allt från despot till fridsfurste. John Williams porträtt visar en i grunden sympatisk och gåtfull man, men som är inte bara ett barn av sin tid utan även av makten och de krav som denna ställer.

Han kan vara vis och öm, en poetsjäl, men också brutal och en hårdhudad maktmänniska. John Williams romaner skiljer sig mycket åt, men en gemensam tråd är just maktspel män emellan.

Vid sidan av Augustus är det hans dotter Julia som är romanens mest intressanta gestalt; hon vars vidlyftiga sexliv och umgänge med konspiratörer mot fadern till slut fick henne förvisad från Rom för att leva ut sitt liv på en avlägsen ö. I en av romanens centrala passager frågar hon fadern huruvida hans makt har varit värd allt han har tvingats att göra. ”Min far såg på mig en lång stund och tittade sedan bort. ’Jag måste tro att det var det’, sade han. ’Vi måste båda tro att det var det.’”

John Williams. Foto: Natur och Kultur

Den del av texten jag uppskattar mest själv kommer mot slutet, när den döende Augustus själv, till slut, håller i pennan. Men även i breven och dagböckerna firar John Williams språk triumfer, som skulpterat i marmor.

Det är svårt att läsa ”Augustus” utan att läsa in en kommentar till det amerikanska imperiet, även om jag tror att den tolkningen mer finns i läsaren än i författarens intention. Sedan romanen skrevs 1971 har mycket hänt på den fronten och nu har imperiet tagits över av en man som karikatyrerna visar som en romersk kejsare och som dekorerar sin värld med inspiration från Caesars Palace.

LITTERATUR

John Williams

”Augustus”

Översättning: Ola Nilsson

(Natur och Kultur)

Mer läsning

Annons