Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maria Press: Offentlighetsprincipens jämtländska rötter borde äras en minnessten i Grytan

Den 2 december fyller en av våra grundlagar – Tryckfrihetsförordningen – 250 år. Sverige var det första land i världen som införde en lag som avskaffade censuren och gav alla medborgare rätt att uttala sig fritt i tryck. Tryckfrihetsförordningen innehöll också en annan viktig rättighet som än idag är ganska unik i världen, nämligen Offentlighetsprincipen. Och den har starka jämtlandskopplingar.

Annons

Redan 1766 fick alla medborgare i Sverige rätt att ta del av de styrande organens och de offentliga myndigheternas handlingar och dessutom publicera dem om de ville. Än idag är det bara ett fåtal länder som har en sådan rättighet.

Tryckfrihetsförordningen är (vid sidan av allemansrätten) den enda lag som är typiskt svensk, som inte är kopierad från övrig europeisk rättstradition - och det är en lag som vi med all rätt är stolta över. Här i Jämtland har vi extra stor anledning att fira Tryckfrihetsförordningens jubileum eftersom den som allra först lanserade idén om Offentlighetsprincipen var född i Jämtland!

Kampen om tryckfrihet och offentlighetsprincipIdag tar vi gärna tryckfriheten och Offentlighetsprincipen för givna. Men det var en lång kamp en gång i tiden att erövra dessa rättigheter. Kampen utspelade sig på 1700-talet under Frihetstiden (1718-1771). Efter stormaktstidens slut hade Sverige en svag, närmast symbolisk kungamakt. En regering (kallad rådet) som var utsedd av riksdagen styrde. En fyraståndsriksdag sammankallades vart tredje år. Vi hade faktiskt det modernaste statsskicket i världen vid den här tiden. Medborgarna hade nu ganska stora möjligheter att påverka och åsikterna var många. Men eftersom det rådde censur var det bara på riksdagarna som de politiska diskussionerna kunde föras. Där debatterade de två politiska partierna hattarna och mössorna ivrigt.

Mössorna förde en enveten kamp för att få insyn i makten (som innehades av hattarna fram till 1765). På riksdagen 1755 framförde en av mössornas talesmän, Anders Nordencrantz, krav om ökad tryckfrihet. Han pläderade samtidigt för ökad insyn i den offentliga verksamheten och menade att folket borde ha full tillgång till myndigheternas handlingar. Detta var ett led i hans kamp mot ämbetsmannamissbruk och för ökad demokrati. Han kämpade ensam för dessa åsikter på riksdagen 1755 och han var den första som väckte frågan om en offentlighetsprincip. Anders Nordencrantz skulle således kunna få epitetet Offentlighetsprincipens fader – och han var född i Grytan i Brunflo.

Anders Nordencrantz från Brunflo

Anders Nordencrantz föddes 6 januari 1697 i Brunflo, och dog 1772 i Stockholm. Han hette Bachmanson tills han blev adlad och fick namnet Nordencrantz. Hans föräldrar var Lorentz Bachman, som från 1795 var kronofogde i Jämtland, och dennes hustru Margareta Svedina. Bara tre år gammal flyttade Anders med sina föräldrar till Sundsvall där fadern blev borgmästare och handelsman. Anders ska ha haft lite svårt att fatta som barn och lär inte ha varit särskilt omtyckt varken av sina föräldrar eller sina 12 syskon. Därför blev han tidigt ivägskickad till olika handelsmän för att gå i lära. Som ung gav han sig ut på en längre resa till England och blev mycket inspirerad av det fria samhällsklimatet som rådde där. Han kom senare att inneha många yrken: handelsman, författare, riksdagsledamot, nationalekonom, borgare i Sundsvall, konsul i Lissabon, kommerserråd m.m.

Nordencrantz skrev en mängd skrifter där han la fram olika radikala åsikter. Den första gav han ut på engelska redan 1730 och översatte den senare till svenska med titeln Tankar om friheten i tryck, samt dess nytta och skada. Den blev dock stoppad av den svenska censuren.

Han gav också ut en viktig skrift 1750 som stoppades av Kammarkollegiet då den ansågs revolutionär. 1759 gav han ut en 700 sidor lång skrift. Den stoppades inte – den var nämligen så lång och krångligt skriven så att ingen riktigt förstod den! Den innehöll bland annat kritik mot ämbetsmannamissbruk och mot sekretessen, och pläderade i stället för folkets rätt till upplysning och insyn i myndigheternas handlingar.

Nordencrantz har beskrivits som självlärd, upproriskt stridbar, självständig och motsägelsefull. Han skrev ett trettital pamfletter och böcker och i hans verk finns idéer både från upplysningsfilosofer och från Gamla testamentet. Denne jämte var en av de mest inflytelserika opinionsbildarna inom mösspartiet och på flera områden var han före sin tid. Men han uttryckte sig inte alltid så slagkraftigt, var ganska svår att förstå och fick därför inte det inflytande han kanske hade förtjänat. Han var inte med och utarbetade Tryckfrihetsförordningen 1766. Men han lämnade efter sig ett viktigt och unikt arv – Offentlighetsprincipen – som han var först av alla med att lansera och slåss för, och som är den mest unika delen av Tryckfrihetsförordningen även i ett internationellt perspektiv.

Redan den första tiden efter 1766 började medborgare att använda Offentlighetsprincipen som ett vapen genom att kräva insyn i rättsprotokoll och rådsprotokoll. Ibland lät man trycka handlingar för att visa på orättvisor eller felaktigheter. Att trycka protokoll blev till och med en bärande affärsidé för flera förläggare.

I dag gör Offentlighetsprincipen det möjligt för dig och mig att gå in på vilken myndighet som helst och be att få läsa de offentliga handlingarna för att kontrollera hur myndigheten har skött sitt uppdrag och använt våra skattepengar. Du kan också gå in på Landsarkivet och kräva att få se de äldre myndighetshandlingarna som är levererade dit. På detta sätt kan du skaffa information och vara med och påverka samhällets utveckling. Törs man föreslå en minnessten i Grytan över den idag något bortglömde Anders Nordencrantz, som är upphovsmannen till detta viktiga fundament för vår demokrati?

Maria Press

landsarkivarie

Maria Press

Mer läsning

Annons