Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Någonting är sig inte riktigt likt med dessa herrar

/

I kväll dyker ­International Noise Conspiracy upp i Östersund för en spelning på Storsjöteatern. Det har gått fyra år sedan bandet släppte sin förra platta ”Armed Love”, och det räcker med ett besök på deras myspace för att inse att det har hänt en del sedan dess.

Annons

Vi har lärt känna de fyra herrarna som politiska punkrockare som lika ofta snackar om att störta system och förändra världen som de snackar om musik. Men någonting är sig inte riktigt likt. På nya plattan ”Cross of My Calling” får punkattributen stå tillbaka, och imagen innehåller betydligt skägg och långt hår än vad vi är vana vid. Hela paketet andas 70-tals nostalgi.

Ni både låter annorlunda och ser annorlunda ut – vad har hänt?

– Vi har blivit äldre, fått längre hår och dragit ned på tempot, Vi har alltid varit influerade av band som till exempel The Who, och på nya skivan, som är producerad på ett helt annat sätt än tidigare, är det mindre punkigt och mer classic rock, säger Ludwig Dahlberg, trummis i T(I)NC.

Betyder det att ni blivit mindre politiska?

– Inte mindre politiska, men annorlunda, det är inte lika mycket plakatpolitik. Titeln ”Cross of My Calling” avspeglar att vi ledsnat på att när det snackas om oss så snackas det bara politik, vilket vi i och för sig får skylla oss själva för. Men det är ju faktiskt musik vi sysslar med först och främst.

Hur vill du beskriva nya plattan?

– Det handlar en del om frustrationen över att känna oss som det enda politiska bandet. Sedan handlar texterna mycket om religion och andlighet, allmänna frågeställningar om rätt och fel. Det finns en låt som heter ”Satan Made the Deal” och som handlar om Charles Manson, att det egentligen hade kunnat vara vem som helst. Man kan säga att det är ett mischmasch på nya skivan – inte fullt så rakt.

På ” Cross of My Calling” har T(I)NC för andra gången i rad haft förmånen att jobba tillsammans med legendproducenten Rick Rubin, som producerat storheter som Metallica, Public Enemy och Johnny Cash – för att bara nämna några. Och dessutom har låtsnickrandet skett i den superlegendariska Los Angeles – studion Sunset Sun, där bland annat The Doors, Led Zeppelin och Rolling Stones spelat in.

Hur är det att jobba med Rick Rubin?

– Vi har lärt oss väldigt mycket av att jobba med honom, han är duktig på att plocka fram det bästa ur oss. Han är lite speciell på det sättet att han inte är med hela tiden, han tittar bara in då och då och är med när man skriver låtar. Han har en bra och positiv energi och är väldigt musikalisk, utan att egentligen veta så mycket tekniska saker.

Hur kändes det att spela in på Sunset Sun?

– Det är en skitcool studio, och det har inte gjorts någonting med den heller, gamla träpaneler sitter kvar. Och klart att man kände historiens vingslag när man gick omkring där och såg guldskivor man gillar på väggarna. Det är överhuvudtaget en surrealistisk känsla att befinna sig i Hollywood och spela in.

Det är precis tio år sedan T(I)NC bildades.

– Ja, och jag missade tyvärr festen! Jag var ute på annat, och det är svårt att få ihop det när man bor långt ifrån varandra.

Är det fortfarande kul att turnera ihop?

_ För det mesta är det väldigt kul. Och är det inte kul så får man ändå vara tacksam, vi utvecklas fortfarande och det känns som lång tid kvar tills vi börjar stagnera.

Vad kan publiken vänta sig i kväll?

– Det blir ju en energibomb som vanligt, men mer förklätt i det psykedeliska – utan att nämna för mycket.

Mer läsning

Annons