Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok: Kriget som ett urspårat dataspel

BOK: Vän eller fiende? Onda eller goda?

Glöm det. Sådana begrepp är helt satta ur spel i Carsten Jensens mäktiga krigsroman "Den första stenen".

Annons

Carsten Jensens nya roman utspelar sig i Afghanistan.

Här finns inga tydliga gränser. Ingen karta att hålla sig till. En vän kan visa sig vara en förrädare. Ett uppdrag kan leda till bakhåll. Ingenting är säkert. Och ingen går fri. I kriget är alla förövare.

Den danske författaren Carsten Jensen fick sitt stora genombrott med sjöfartsromanen "Vi, de drunknade". Han har också gjort sig känd som debattör och kritiker av de danska militära insatserna i Afghanistan.

Romanen "Den första stenen" utspelar sig just där, mitt i krigets Afghanistan. I centrum finns en dansk pluton, där den gemensamma nämnaren är att de har kommit dit frivilligt. Kanske för att de tror att de kan göra en insats, kanske för att de flytt från något på hemmaplan, kanske för att söka spänning. Kanske av helt andra skäl.

Efter en tid spelar det ingen roll. I stället handlar det om överlevnad i den grymmaste av världar.

Carsten Jensen skildrar hur en del av dem ser kriget som ett dataspel, en spelplan de tror sig vara vana att hantera, en värld de kan styra med prickskytte, snabba rörelser och strategier.

Den verklighet de möter är – naturligtvis – något helt annat.

Romanen inleds med ett citat av André Malraux: "Det höll på att gå upp för Manuel, att krig innebär att man gör sitt yttersta för att få små järnbitar att tränga in i levande kött."

Det är den insikten som drabbar plutonens medlemmar, steg för steg, när de dras in i krigets oförutsägbara labyrint. Till en början lever de relativt skyddat på sin camp. De tränar, patrullerar, hör skottsalvor och explosioner, men kan fortfarande hålla uppe illusionen att de har kontroll över situationen.

Under ett uppdrag blir de förrådda av en av sina egna och dras in i allt mer dramatiska händelser, där var och en tvingas möta sig själv och sina mörkaste sidor.

Romanens titel "Den första stenen" anspelar på den bibliska formuleringen att den är utan synd kan kasta första stenen. Här finns inga hjältar, ingen som är fri från synd.

"Den första stenen" är en kollektivroman, med ett brett persongalleri. Här finns Hanna, plutonens enda kvinna, Andreas som vill filma allt för att skapa minnen åt efterlevande, befälhavaren Steffensen som ser sin taktik smulas sönder och många andra, alla med sitt bagage att bära på.

Det är också en berättelse om relationerna mellan de utländska trupperna och den afghanska befolkningen, där gränser löses upp, när förhandlingstaktik ställs mot dödade familjemedlemmar.

Carsten Jensen har en djup kännedom om Afghanistan och har även varit "inbäddad" reporter hos utländska förband. Det är kunskaper och erfarenheter som präglar berättelsen och skapar djup och trovärdighet.

Men "Den första stenen" är ingen dokumentärskildring. Det är en roman. En thriller, där Carsten Jensen skriver med engagemang, intensivt driv och hög spänningshalt. En skoningslös berättelse, där kriget skalas av, ned till sina fasansfulla beståndsdelar, med massförstörelse, söndersmulad medmänsklighet och total meningslöshet.

Ett dataspel som löpt amok.

Visst. Det är bara januari än. Men jag vågar ändå påstå att "Den första stenen" kommer att vara en av årets mest drabbande romaner. Den borrar sig rakt genom huden och är omöjlig att värja sig mot.

Litteratur

Carsten Jensen

"Den första stenen"

Översättning: Fredrik Ekelund

(Albert Bonniers förlag)

Mer läsning

Annons