Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om färg – valör, styrka, lätthet, skimmer, lyskraft, meningsfull ledning, lyster, djup atmosfär …

/

Kanske det är så – när det gäller målerikonsten – att amatören (om vi nu menar nybörjaren som älskar att måla) bör veta mer om färg, vad färg verkligen är.
Och hur den ”arbetar.”

Annons

De sömngångaraktiga genierna bara gör det, fast inte alla. En av våra främsta kolorister Carl Kylberg arbetade mycket långsamt och besinnande.

Jag menar inte att man måste känna till Newtons fysikaliska utredningar eller ha läst Goethes färglära eller Kandinskys.

Och man behöver inte, som Strindberg påstod, känna till luftens kemi för att kunna skildra den på en målarduk i rätt färg och valör.

Nämnda litteratur är dessutom mycket krävande, men vissa saker kan man lära sig genom handböcker i färglära, man kan själv göra ”färglaborationer.”

Det gäller att PRÖVA.

Målandet handlar om seendets konst och ett visst handlag.

Man ställer frågor och söker svar MED PENSELN I HAND (eller vad man nu har som hjälpmedel).

Vad händer om jag sätter en gul fläck kadmium intill koboltblått eller om jag tar ultramarin i stället?

Uppstår en ”tredje” kvalitet när jag gör så – och vad består detta ”tredje” i?

Inte ens proffsen är fullärda när det gäller den saken. Det är ett ständigt utredande framför staffliet.

Blir det energilöst eller levande? En färg är beroende av sin omgivning och i sig själv påverkar den.

Det är i detta dynamiska spel mellan klanger, valörer (ljust och mörkt), färgfläckarnas storlek med mera – som konstnären står – när han skall reda ut sammanhangen.

sagt om färg: ”En färgfläck på en tavla är inte blott och bart färg – den är: valör, styrka, lätthet, skimmer, lyskraft, meningsfull ledning, lyster, djup atmosfär, centrifugalkraft, rumsverkan; den är perspektivisk, kontrapunktisk, planmässig, deciderad, rätt uppdelad, karakteristisk, måttfull, levande och fast.”

ingen bra bruksanvisning – hans begrepp är för oprecisa. Men det ger en fingervisning om den komplexitet som en bildkonstnär ställs inför.

Nu hör det till saken att Kylberg hade ett medfött bra färggehör – somliga är så lyckligt lottade – och resultatet på duken eller pannån ter sig självklart och enkelt. Men färgkänslan går att träna upp.

Bildkonst är seendets konst och den erövras inte på annat vis än genom praktisk tillämpning – och genom viss handledning från dem ”som har det i fingrarna.”

Man kan läsa sig till en del.

Måleriets stora teori är ju att bringa delarna till en helhet (fast inte allt måleri har det syftet).

det brister för så många. Men vägen fram till målet går över uppmärksamhet på vissa grundläggande saker – som antytts.

Men lyssnar man till Kylbergs ord finner man att det också rör sig om det andliga: ”meningsfull ledning”, ”levande”, ”deciderad” (bestämd).

och är ett uttryck för vårt inre. Det finns mycket orerande kring detta i konstteorin.

Allt detta är sagt med ödmjukhet – det tar ofta tid innan resultatet blir bra – att man får det dit man vill.

Man bör betänka att i jämförelse med exempelvis en pianist har en målare en oerhört mycket större klaviatur att spela på – med oändligt många mellan- toner som både bjuder på rika möjligheter men också kan trassla till det.

inte alla konstnärer efter måleriets stora teori – det gäller inte minst i nutid – det kan vara avsiktligt för att uttrycka just splittring eller kaos.

Jag föreställer mig att Christoffer Svensson (Artiragazzi), på Jamtlis caféteria, tänker så.

Här blandas text och bild – mycket vanligt i vår tid – och ”idén” är viktigare än det rent estetiska.

Det vill säga; konsten är här i första hand tanke- inriktad.

Mer läsning

Annons