Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oroande konst på Jamtli

/
  • Hans Kvam gör debut på Venedigbiennalen med sitt verk Linky way. Arkivbild: Anneli ÅsénVilken riktning ska man ta – vad leder till fördärv eller räddning? Det är frågor man ställer inför Erika Flingdahls konst på Jamtlis café.
  • Erika Flingdahl är den senaste utställaren i raden av konstnärer som tillhör gruppen Artiragazzi. Hennes konst kan ses på Jamtli café just nu.

Erika Flingdahls grinande masker i keramik till tecknade figurer får mig att haja till.

Annons

Detta skylande av kroppsdelar och känslor av skam – möjligen över den förfallna kroppen eller föraktade själen – står fram som en motsats till all skönhet.

Handlar det om sårbar ängslighet över att inte duga, om en icke-acceptabel identitet? Med andra ord: Känslor sårande och vassa som de glasskärvor som omfattar verken.

och känna inför dessa bilder. Jag tillåter mig att gissa.

Men bilden med en mask på en vägvisare med pilar i både ena och andra riktningen: Däråt, ditåt, bortåt är tydlig och markerar, liksom det gamla temat ”Vid skiljovägen” – men kanske inte i detta fall valet mellan dygd och lusta – den förvirring en ung människa kan erfara inför lockropen från samtidens sirener – från marknadsförare och propagandörer som väl känner våra böjelser och svagheter.

Vilken riktning ska man ta – vad leder till fördärv eller räddning?

Det är sådana frågor man ställer inför Erika Flingdahls bilder, den tredje medlemmen i Artiragazzi som visar sin konst på Jamtlis café just nu.

– ibland som nämnda keramikmasker som ”förlängs” i teckningar, i kombinationerna av trä, i bilderna av masker i samverkan med artefakter som damskor, liksom i de montrar som visar tjurhuvuden i keramik.

Allt detta skulpturala – och tämligen groteska – mjukas upp av ett antal målningar i ljus och skir färghållning.

Jag gläder mig åt ett landskap i liggande format – vilket var förhastat, ty det visar jordens undergång, himlakroppar som faller, stjärnhopar som brakar ihop.

som man knappast lättjefullt slickar i sig till kaffetåren – den är tankediger och ger en besk och fjällig eftersmak.

Vi är ju inte bortskämda med att konstnärer från vår region representeras i stora internationella sammanhang.

Men nu har det hänt, genom att Hans Kvam, video- och datakonstnär, blivit inbjuden till Venedigbiennalens internetpaviljong.

Det är ett projekt som drivs av den Londonbaserade konstnären Miltos Manetas och cureras av Jan Åman – den senare inte minst känd som Färgfabrikens i Stockholm förre chef. Temat är Making words.

Internationella medier uppmärksammar och projektet omnämns i ledaren i nya numret av italienska L’uomo Vouge, som viker hela tidningen åt Biennalen och ägnar internetpaviljongen ett helt uppslag.

hur han kom med:

– Man blir personligt inbjuden. Det finns biennaler dit man måste söka och betala för att få komma, men Venedig tillhör inte någon av dem.

Hans Kvam säger vidare att han är mycket glad över att ha blivit utvald eftersom Venedigbiennalen är högst rankad av alla – ja, den högst rankade utställningen i världen.

Egentligen var Hans Kvam oförberedd eftersom han för tillfället sliter med måleri i sin ateljé, men så kom förfrågan och då tog han ledigt från måleriet och satte sig vid datorn och gav några idéer en chans.

– Jag har tagit fasta på tilltron som vi hyser till våra likasinnade oavsett om det gäller politik, religion eller andra starka övertygelser. Jag har utgått från länkar på hemsidor med ett klart budskap i den ena eller andra riktningen.

– Det påminner om hur en grävande journalist arbetar. De sidor jag länkat fram länkas till en annan sida som är likasinnad, men i sin tur länkar till något helt annat och efter ett antal led spårar det ur.

Det kan påminna om leken där man står på rad och den förste i ledet viskar något i den andres öra och som i sin tur vidarebefordrar till nästa och så vidare och i slutändan kan det bli nästan vad som helst.

– Jag kan se en viss humor i detta och man kan fundera över vem man kan lita på, säger Hans.

– Det har jag ingen aning om, men onekligen kommer jag att få visa min konst för en betydligt större publik nu än vid mina tidigare utställningar.

Konstronden gratulerar!

Mer läsning

Annons