Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rikard Wolff lockade fram tangon

/

Musik. Man kan tycka att Rikard Wolff är en modig man när han ger sig på att söka efter tangons väsen och hemligheter en vanlig gråkulen kväll på en teaterscen långt uppe i norr.

Annons

En värld långt ifrån de fattiga bordellkvarter i Buenos Aires, i vilka tangon föddes. Men han lyckas faktiskt förflytta oss dit. Och genom en intensiv scennärvaro, nerv i sin röst och en förmåga att blåsa liv i berättelser så att de blir till bilder lockar han fram tangon i allas vår själ, eller så är jag extra blödig. Men vem har inte någon gång, på något vis, upplevt längtan, kärlekstörst, lögner och svek?

humoristiska och teatraliska berättelser om kärlekar, barndomsminnen, och svartsjuka väver han in sina tolkningar av tangokungen Carlos Gardel. Hans liv var fyllt av halvsanningar, var och när han föddes förblir en gåta. Tangon i sig lider av samma åkomma, och när Wolff framför numret ”Du ljuger” blir det till en av kvällens höjdpunkter.

höjdpunkt är tolkningen av Jaques Brel, framförd på lidelsefull franska, och applåderna dundrar i salongen. För just då händer det någonting med Wolffs uttryck, och jag undrar hur mycket av tangons själ som går förlorad i frånvaron av spanskan. Även om han lyckas fint och definitvt är rätt man för jobbet så ställer jag mig ändå frågan – hur nära tangons vemod och sensualitet går det egentligen att komma på svenska?

För kvällen stiligt iklädd svart kostym och hatt kommenterar Wolff tangons överflöd av tröttsam manlig självömkan. Och även om jag charmas av tangons passion och önskar att jag kunde hoppa på flyget till Buenos Aires i morgon och själv få uppleva den, så kan jag samtidigt inte låta bli att tycka att det även blir lite tröttsamt med alla dessa berättelser om äldre förmögna herrar och unga förföriska gatflickor. Mot slutet av den fina upplevelsen visar spanskan jag saknat sitt ansikte. Med stöd av en liten svart anteckningsbok bjuder Wolff på några, vågar jag påstå, nybörjarrader. Men läspningen har han hittat, och dessutom avslutar han kvällen med en tangoarrangerad ”Pojken på månen”, och då är det svårt att sitta still.

Mer läsning

Annons