Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ruggigt mycket sväng med blytung kvalitet

/
  • Americana-stjärnan Eilen Jewell har ett häpnadsväckande bra band bakom sig. Själv är hon rolig och sjunger okonstlad allt från jazz till country och rockabilly. Inte undra på att publiken på studioscenen kom i extas.
  • Landstrom från Hammarstrand spelar med allt större pondus, deras material är bra och makarnas sång kompletterar varandra fint, dessutom har de skickliga musiker bakom sig.

– Jag är nog på retsamt humör ikväll, inser jag.

Annons

Mollackordets Drottning - 33-åriga Eilen Jewell - belönades med skratt och glada kommentarer för sitt mellansnack från den alltmer uppsluppna publiken framför Studioscenen på onsdag kväll.

Hon infriade de ganska höga förväntningarna genom en övertygande arbetsseger där hon förtjänstfullt rev av hela 20-talet nummer på någon dryg timme med hjälp av sina häpnadsväckande kompetenta musiker.

Trion bakom Jewell är en osedvanligt tajt enhet där basisten Johnny Sciascia och trummisen Jason Beek lägger ett makalöst grundsväng. Ovanpå det tråcklar gitarristen Jerry Miller oupphörligt sina pärlband av traditionella men ändå personliga solon, riff och löpningar. Rakt ur boken.

Eilen Jewells sångstil är rak och okonstlad, hon hanterar allt från jazziga Billie Holiday-låtar till rockiga rökare och countrystomp, särskilt mycket inspirerat av Loretta Lynn och det tidiga 60-talets guldålder i genren.

– Nu kör vi lite honky tonk, jag har just lärt mig att ni kallar onsdag för lilla lördag här i Sverige, det uttrycket ska jag ta med mig hem. Och eftersom det är kul att festa ska jag till nästa gång utse vilken dag som blir mellan-lördag.

Uppsluppet och slagfärdigt presenterade hon materialet, som till stor del var hämtat från senaste skivan "Queen of the minor key". Det spelade ingen roll om låtarna var långsamma eller rockiga, allt satt som en puck i plocken och det är bara att lyckönska stan till att föreningen Popgeni övertalat kompisarna i Rootsy att locka sina artister även till Östersund.

Eilen Jewell var en höjdare att minnas länge.

Kvällen fick fin balans av lokala hjältarna Landstrom. Äkta makarna Carina Landin och Göran Lindström från Kullsta hade med sig fyra kompetenta herrar som förstärker deras ganska sävliga och tunga americana.

Jag såg Landstrom på samma scen under Yran i somras och tycker att de nu blivit ännu tyngre och på något sätt beslutsamma, kanske det handlar om självförtroende.

Då spelar det ingen roll om man missar någon refräng eller halkar på en ton, Landstrom har ett knippe starka låtar, makarna kompletterar varandra med sina ganska olika uttryck och bandet stöder dem fint, inte minst gillar jag Per Stålhandskes klaviaturspel.

Vi fick också nya låten "Open spaces" som förhoppningsvis ingår i den andra skiva som makarna i makligt tempo håller på att jobba fram. Hellre genomarbetad kvalitet än snabbt hoprafsat material.

För kvalitet stod i centrum denna kväll, spelglädje och musikalitet i en genre som borde locka ännu fler åhörare. Denna gång var det dessbättre fullsatt i lokalen, så Popgeni kommer säkert att våga boka ännu fler av de artister man har chans på inför hösten.

En kulturgärning i sig. Och ännu en kvalitet med att bo just här.

Mer läsning

Annons