Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spännande blandning av ny och gammal körlyrik

/

Musik: Vackra vita vår med Octava och Stefan B Nilsson

Offerdals kyrka

Annons

Vad är det här? Jag kände inte alls igen mig. Både antalet sångare och repertoaren förvillade i Offerdals kyrka i lördags när Octava bjöd på programmet Vackra vita vår. Åtminstone inledningsvis. Den ursprungliga solist-oktetten har nämligen vuxit till en quattro-kvartett och man startade med högromantik. Klangen var som från vilken kammarkör som helst och den annars nog så despotiske dirigenten Henry Åkerlund bjöd på en sängkammarljuv och sockrad version av Schuberts Herren är min herde. Men ordningen återställdes snabbt. Octavas starka sida har alltid varit den samtida musiken. De robusta harmonierna i Javier Bustos (född 1949) Pater noster tolkades kristallklart och precisionsmättat. Underbara fraseringar och nyanser förhöjde de mättade klangerna. Suggestiv gestaltning fick Arvo Pärts (född 1935) Bogoroditse Djevo med härliga inslag av både danslek och rapping. Samma helhet kändes inte i tolkningen av det andra tyngre, och mer typiska, Pärt verket Nunc dimittis. En typisk octavare var den lilla De föra min själ av Peter van Tour (född 1966). Ett litet läckert konstverk fyllt med konstiga tonsprång och harmonier.

Konsertens huvudnummer var uruppförandet av två kompositioner av offerdalingen Johan Ederfors (född 1974). Han var förstås närvarande.

– Jag skrev de här verken under min studietid i Malmö, berättade han. Kyssen har text av J L Runeberg och Aldrig vila av Pär Lagerkvist.

Kyssen har chans att bli en körklassiker. En lättsam och glad leende vals med inbyggd dialog mellan mans och kvinnostämmorna. En del beskare harmonier och avslut med plut-puss. Högtidligare uppbyggnad hade Aldrig vila med lite Pärt inspirerat tonspråk. Omväxlande harmonik och fin mix av modernt och traditionellt tonspråk. Verken visar att Ederfors har talang och känsla för körinstrumentet.

En liten pärla i programmet var den uttrycksfulla tolkningen av kanadensaren Healey Willans Rise up, my love ... Åkerlund tog ut max av musiken och bäddade in kyrkorummet i en ny klangvärld. Max av pianot pressade Stefan B Nilsson när han slog an Stenhammars praktfulla Fantasi i h-moll. En spännande konsert med mycket ny körlyrik och en del äldre.

Mer läsning

Annons