Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stående ovationer för elektrisk Öijer

/
  • Öijers uttrycksfulla gester fångades på lördagen av Johanna Grinde, andraårselev på konstskolan på Frösön.Yes! Där satt den! Bruno K Öijer agerar sparsamt med effektivt under sina uppläsningar som fick starkt bifall av en fullsatt Gamla Teatern i lördags kväll.

Poesi. Två gånger ropas han in av den entusiastiska publiken.

Annons

Applåder och visslingar möter den 57-årige man i broschförsedd hatt och kavaj som faktiskt fyller Gamla Teatern i Östersund en vacker lördag kväll i april – för att läsa poesi.

Bara det en upplevelse i sig.

Och visst infriar Bruno K Öijer förväntningarna.

Han gör en fokuserad och känslig föreställning på bra mer än de två timmar som utannonserats.

Vi får en sorts poesikonsert där rockgester möter Baudelaire – Dylan och Stones ekar bakom högmodernistisk avantgardism som landar på folkhemska ängar eller nedskräpade motorvägar.

Poeten står rätt upp och ner på scenen invid sju tända ljus, dricker vatten och förstärker sina texter med vänsterhandens gester – i övrigt är det orden och rösten som fyller rummet.

Öijer är på bra humör , småskämt ar, kommenterar såväl Östersunds stadsbild som giriga finansklippares bonusar och visar tydlig glädje över det starka publikstödet.

Han läser starka och tydliga dikter som går rätt in, både från äldre samlingar som ”Giljotin” och ”c/o Night”, över den utmärkta trilogin och fram till höstens prisade ”Svart som silver”.

Intensiva kärleksförklaringar blandas med sköra barndomsminnen, relationen till mamman och de mer esoteriska ämnena.

Där finns den ömsinta bilden hur han ringer upp sig själv som sjuåring och inser att pojken inte har tid att prata med den äldre mannen.

Eller 90-talsdikten där avtrycken i gräset efter den älskade väcker frågan om han kanske vårdar frånvaron av henne mer än hennes närvaro.

Och hur han tvekar inför att sätta nyckeln i dörren till sin tomma lägenhet– för han kanske stör någon eller något därinne.

Vi får den nerskalade titeldikten ur ”Det förlorade ordet”, men också flera visionära bilder där han är det närmaste vi varit en svensk motsvarighet till Edit Södergran – stor vibrerande energi som inte väjer för känslan att vara utvald.

Läsningen får texter som jag slarvat förbi att framträda i ny dager, inte minst en rad tunnhudade kärleksdikter om sorg, saknad och längtan.

Här finns också den mer dramatiske unge Öijer med dylaninspirerade samtal med djävulen, trådar till Eliot, svenska och amerikanska lyriker.

Och det som kan upplevas som teatraliska poser blir här en dramatiserad konstform i egen rätt som effektivt framhäver texternas kvaliteter med fraseringar och pauser.

Inför varje enskild läsning samlar han sig ungefär som när en idrottsman ska ta sats, en Stefan Holm sekunderna före hoppet, fokuserad med cirklande handrörelser, inåtvänt mumlande för sig själv.

Så sätter han igång.

Och det är magiskt.

Här tickar regn, grävskoporna tar hans barndom, barnets lakan har en bård av anderöster och de djärva metaforerna strilar som surrealistisikt vårregn över oss.

Efter uppläsningen en knuten hand och ett befriat ”yes!”

Med åren har Bruno K Öijer blivit alltmer vardagsnära i sin poesi. De stora fyrverkerierna har skruvats ner till en blå svetslåga som gör publiken andäktig.

Påpassligt tillägnar han en av sina senaste texter de maktens skamlösa som delar ut penningpåsar till sig själva medan deras företag sjunker som Titanic. Applåderna smattrar.

Så berättar han glatt hur en litteraturstudent lyckats skriva 100 sidors avhandling om två rader där poeten beskrivit en dröm om zebror i regn – och att en annan dikt enligt uppgifter på nätet påstås handla om världslitteraturens ursprung.

Det är befriande och lyfter vad som aldrig hotar att bli en särskilt dyster tillställning, snarare är stämningen allvarligt uppsluppen.

Kort sagt visar han med eftertryck varför det är värt att läsa Bruno K Öijer, och understryker vilken stark upplevelse det är att höra honom själv läsa. Elektriskt.

Mer läsning

Annons