Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stina Ocarson: Varför förvånas vi över skattesmitarna?

/

Annons

De senaste veckornas mediaflöde har dominerats av Panama papers. Läckan som avslöjat hur makthavare över hela världen flytt undan skatt för att maximera sin egen vinst. Och tidningarnas tyckare har övertrumfat varandra i avskyn över detta beteende.

Och visst är det omoraliskt. Men jag måste säga att det som förvånar mig mest är ändå förvåningen. Visst. Namnen på förövarna är nya, men historien har väl redan visat oss tillräckligt många gånger att makt korrumperar och att mycket vill ha mer. Så det känns lite märkligt att denna egoism betraktas som en nyhet. Om detta har ju världsdramatiken berättat i årtusenden. Frågan är väl snarare varför vi inte, när de flesta tycks överens om att vi anser detta förkastligt, gjort något åt de system som föder detta beteende.

Jag hoppas ni förstår att jag inte försvarar skattesmitarna. Det finns inga ursäkter och jag kan inte på något sätt begripa hur man kan njuta av pengar som är stulna. Men när i princip alla tycker samma sak i en fråga blir jag alltid lite rädd och måste därför ställa frågan: vad döljer sig bakom detta frossande i avsky? För jag tror att det säger något om oss.

Så en av dagarna, mitt under den mest intensiva rapporteringen, slår jag upp SvDs näringsbilaga och en rubrik som annars inte skulle ha väckt min uppmärksamhet, för att den hör till vardagsmaten på alla tidningars ekonomisidor, skär nu i ögonen:

”Tips för lägre skatt på bostadsvinsten!” Det är deklarationstider och löpsedlar och extrabilagor kryllar av liknande rubriker. ”Bästa avdragen inför deklarationen!” ”Så kan du tjäna tusenlappar!” Osv. Visst, här handlar det kanske om hundra eller tusenlappar, men grunden för tänkandet är exakt densamma: Maximera din egen vinst! Utnyttja systemet så långt det är möjligt.

Jag bläddrar tillbaka och det känns totalt schizofrent. På sidan 8 uppmanas jag att förfasas över skattesmitarna. På sidan 9 uppmanas jag göra lika dant. Jag vet inte om jag ska tolka det som bekräftelse på en sant liberal hållning från tidningsledningen, komplett dubbelmoral eller total blindhet.

Men, tänker jag, vad som alltid händer när vi frossar i att peka ut syndabockar, är att vi bekräftar att vi själva befinner oss på rätt sida och detta hjälper oss på så sätt att upprätthålla bilden av oss själva som dom goda. Och det blir särskilt viktigt om vi vet att det är lögn.

För sanningen är den att de allra flesta av oss i väst lever över våra tillgångar. Vi lever på resurser lånade eller stulna från fattiga delar av världen och från kommande genrationer. Och vi smiter alla från vårt ansvar. Vårt välstånd bygger på det.

Jag tänker därför så här. Låt den utmärkta journalistisk som Panama papers är ett resultat av inte stanna vid ett ökat förakt för våra makthavare, som leder till att vi tvingar dem att avgå och sedan fortsätter som vanligt. Nej, låt oss istället säga till dessa skattesmitare: Vi förstår att ni gått vilse i den berättelse som ligger till grund för hela vårt samhälle. Det är lätt hänt och vi förlåter er. Men på ett villkor. Och det är att ni sitter kvar och tar ert ansvar. Betala tillbaka de pengar ni är skyldiga och ägna sedan resten av er tid på denna jord åt att tillsammans med oss ändra denna berättelse så inte fler går vilse.

Annons