Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svängiga ankor på egna ben – snart i Kluk

/
  • Östersunds egna Hendrixhjältar Ducks can groove släpper nu en skiva med enbart eget material. Fredrik Eriksson, bas, Stefan Edfeldt, gitarr och sång, Erik Edlund, trummor och kör.

Efter fyra tribute-skivor till Jimi Hendrix släpper nu Östersundsbandet Ducks can groove sin första skiva med enbart eget material.

Annons

Visserligen låter det mesta fortfarande som Hendrix, men skivan innehåller uteslutande egna låtar – alla instrumentala.

– Vi har gjort tribute-grejen i botten och jag har dessutom skrivit eget material som vi vill få ut på skiva, säger Stefan Edfeldt, bandets gitarrist och musikaliske motor.

är Ducks can groove en trio med gitarr, bas och trummor, där ingen av medlemmarna ens var född när Hendrix avled 1970.

Men Stefan är ett Hendrix-fan av monumental storlek.

Själv är jag så otroligt gammal att jag sett tre konserter med Jimi Hendrix, de båda första på Gröna Lund i Stockholm våren 1967.

– 24 maj, säger Stefan utan en sekunds tvekan.

men han har såklart rätt. Då spelade Mästaren först på stora scenen inför 29 000 och direkt efteråt en klubbspelning inne på det lilla haket Dans In.

Dessutom såg jag hans Experience på Konserthuset någon gång samma höst eller var det kanske vintern.

– 9 januari 1968, säger Stefan blixtsnabbt.

– Du är ju en klockren nörd, säger jag uppskattande:

– Jo, det är svårt att neka till. Jag kan alla datum, alla spelningar och har nog hört alla upptagningar som finns. Jag har dammsugit allt jag kan, även om jag skulle vilja ha mer, ler Stefan.

Dessutom spelar han ruggigt likt sin förebild, det räcker med att lyssna på de nya låtar bandet lagt ut på sin hemsida.

bildades 2000 – eller om man ska säga 1995 – med Stefan på gitarr. Gruppen har haft olika sättningar innan man numera landat med Erik Edlund på trummor och kör samt Fredrik Eriksson på bas.

– Jag har lite jazzbakgrund, säger Erik, vilket även Jimis huvudsaklige trummis Mitch Mitchell hade.

Fredrik har ingen uttalad Jimifavorit, medan Erik föredrar de tidigaste låtarna, han har svårt att välja någon favorit, men landar slutligen i Manic Depression från första skivan.

Så popinfluerat material hör definitivt inte till Stefans favoriter, det visar hans minspel:

– Nä, jag föredrar det han gjorde på slutet, mera fritt spel, sådant som bara finns på liveupptagningar, långa låtar med inspirerat gitarrspel.

Av klassisk gitarronani, som alla solohatare skulle uttrycka saken.

Fast lyssnar man på Stefans fingerfärdiga utflykter lyckas han tveklöst återskapa Mästarens känsla för frasering, pauser, ton och attack. Stefan fattar grejen.

– Det här är ingen lek. Att spela den här musiken är det bästa jag vet. Och det handlar inte om lättsam underhållning att slölyssna till. Vi vill ha uppmärksam publik.

har han varit på Hendrix-festivaler i USA och har då spelat med både Johnny Winters och Buddy Miles. Numera är både Miles och ursprunglige basisten Noel Redding döda.

– Flera av gubbsen vi lirade med mindes inte längre låtarna, så jag och en del andra genuina fans hjälpte dem där, skrattar han.

En av hans kompisar är Sveriges kanske mest kände Hendrix-uttolkare Claes Yngström med bandet Sky High, som också deltagit i sådana återföreningar.

– Jag har till och med varit på ett par träffar i USA med alla Hendrix gamla roddare, det var kul och otroligt mycket snack och gamla minnen.

den nya skivan som gäller.

– Vi har försökt hitta egna utryck där. Grunden till låtarna har jag lagt och så har Fredrik och Erik lagt till sitt, säger Stefan.

– Vi prövar oss fram, säger både Erik och Fredrik.

Stefan nickar, han är nöjd.

Och de ligger i träning för att möta publiken, närmast väntar Kluksfestivalen, då Ducks can groove spelar på lördagen – 18 juli. I Jämtland, på jorden, tredje stenen från solen.

Mer läsning

Annons