Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teater: En druva i solen

På scen: Kayode Kayo Shekoni, David Lenneman, Asha Ali, Carl Jacobson, Anna Thiam, Måns Clausen, John-Alexander Eriksson, Adam Högblom.
Av: Lorraine Hansberry
Regi: Josette Bushell-Mingo

Annons

Det verkar som att det går en ny trend inom teatern just nu, bara i vår har jag sett tre helaftonsföreställningar med dramatik från mitten av nittonhundratalet. De gamla episka familjeuppgörelserna är tillbaka med råge på de svenska scenerna. Kvällens föreställning är också den med överlägset störst nutida relevans som jag hittills sett. Riksteatern producerar tillsammans med ett flertal andra länsteatrar det nordiska uruppförandet av En druva i solen, med en till största delen afrosvensk ensemble.

Till skillnad från många av de samtida pjäserna handlar denna om en afroamerikansk familj i en sliten lägenhet i Chicago och istället för de vanliga vita manliga huvudkaraktärerna handlar det här om matriarken Lena och hennes familjs vedermödor efter makens bortgång. Manuset är välskrivet med ett fint driv och samtidigt är det lärorikt, här får jag för första gången på en teaterscen följa med in i en svart familjs tankar om ras, ursprung och maktordningar. Där ens drömmar om en bättre framtid på en sekund kan utplånas av att man litar på fel person. Där ens högsta önskan är att få sjunka ner i ett eget badkar. Där förhoppningen om en läkarutbildning snabbt kan gå om intet. Där en liten planta kan få symbolisera en hel trädgård.

Ensemblen är vältrimmad och det lyser ur deras ögon att få berätta just denna historia, säkerligen känner de igen sig alltför väl hur karaktärerna blir bemötta av den vita delen av befolkningen och hur även de fortfarande får kämpa för sin plats på jorden. Alla gör verkligen sitt yttersta men speciellt förtjust blir jag i John-Alexander Erikssons klarsynta men ändå drömmande Asagai, som har några mycket tänkvärda partier i pjäsen. Det är befriande att även Östersund får ta del av dessa rejäla teatersatsningar med stor ensemble, påkostad scenografi och fina kostymer och jag kan bara hoppas att denna satsning fortsätter framöver. En mycket entusiastisk publik belönar också uppsättningen med jubel och stående ovationer.

Mer läsning

Annons