Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thorleifs tar farväl efter 50 år på dansbanan

/
  • ”Det är en enkel vardagslyrik som folk kan applicera på sitt eget liv”, säger Thorleif ”Tolle” Torstensson om dansbandstexterna.Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX

– Jag ska gå längre än till brev­lådan nu, säger Thorleif ”Tolle” Torstensson.

Annons

Det är vad hans motion bestått av de senaste åren. Något mer har han inte hunnit då den mesta tiden ägnats åt turnérande.

Den här sommaren har dansbandet Thorleifs varit ute på en farväl-turné, för nu är tiden mogen att avsluta kapitlet som präglat dem sedan tonåren.

– Det är vemod blandat med glädje att sluta, men vi vill minnas allt med en härlig känsla och sluta när vi fortfarande är aktuella. Vi vill inte tyna bort.

Thorleif ”Tolle” Torstensson är sångare, gitarrist och saxofonist i Thorleifs. Kapellmästare som han är så är det hans namn som fått ett ”s” tillagt i slutet.

– Under vår första spelning på Socialdemokraternas ungdomsförbunds årsmöte hade vi inget namn. Senare hade vi en omröstning om bandnamn då det stod mellan Bosses kvintett och Thorleifs kvintett.

I kväll gör Thorleifs sin sista spelning i Jämtland. Det blir i Sandviken, som för dem är ett mycket välbekant ställe.

– Vi gick upp på Svensktoppen 1971 och då blev ett bokningsbolag i Stockholm intresserade av oss. Vi fick byta turnéprogram med ett annat band vars medlemmar gjorde militärtjänst, och så for vi rakt in i Jämtland. Vi bodde på Esso motorhotell en vecka, ena dagen for vi en mil åt ett håll, andra dagen sex mil åt annat håll. På den tiden var folk ute fem dagar i veckan och dansade på olika ställen.

Det var också i Sandviken som Thorleifs först kom i kontakt med bandet Pippis, vars medlem Åke Hallgren från Hede skulle komma att skriva deras största hit ”Gråt inga tårar”.

– Det var ett gäng killar med en resegrammofon i bakelit som propsade på att vi skulle följa med upp till en stuga i backen och lyssna på b-sidan av deras singel.

Två år senare gjorde Thorleifs som tredje band ”Gråt inga tårar” och i och med deras cover fick låten minst sagt ett rejält genomslag.

Under 1970-talet hände det att Thorleifs var ute på turné tre veckor i sträck med tre–fyra dagars ledighet. På senare år har turnéerna sträckt sig bara över veckosluten. I och med discovågen höll de flesta banden på att tappa publiken. Det tillkom mycket mer än två tv- kanaler att konkurrera med i nöjesutbudet. Så visst är det stor skillnad nu jämfört med förr.

– Vi var den tidens ungdomsmusik och då var det dansbanden som spelade de senaste hitsen. Vi försökte hänga på discovågen men insåg att den musiken inte passade på dansbanan. Vi har byggt upp en egen repertoar nu och det dansas fortfarande. Det är åldern på publiken som skiljer sig.

”Tolle” hoppas och tror att det går att få Sverige på ”foxben” igen.

– Det vore synd om den nya generationen inte får uppleva den gemenskap som pardans innebär. Det finns inget annat tillfälle där du får den här speciella sociala kontakten.

1962 startades Thorleifs. 2012 tar de farväl. Finns det några särskilda höjdpunkter som kapellmästaren kan lyfta från den långa karriären?

– Det är en fantastisk resa vi gjort. Vi har så väldigt många härliga minnen. Vi har bland annat framträtt framför 10 miljoner tittare i tysk teve, spelat på en alptopp i ett teveprogram från Österrike och bland annat mottagit grammisar, kulturpriser och 38 guldskivor.

Men det lilla kan vara minst lika stort.

– Jag minns en gång när jag och min exfru gick runt på ett varuhus i Växjö då låten ”Flyg bort min fågel” låg etta på Svensktoppen. Då kom en dam fram och berättade hur mycket låten hade betytt för henne i sorgen efter hennes bortgångne make. Hon vänder sig till min fru och säger: ”Honom ska du vara rädd om.” Att man kan betyda så mycket för en person man inte känner känns fantastiskt. Det är lätt att fortsätta då.

Annons