Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Unik Birka-utbildning leds av gräddan av länets folkmusiker

/
  • Gitarr, fiol och dragspel är de vanligaste instrumenten eleverna trakterar, flera är multiinstrumentalister.
  • Liten skylt på dörren till rummet där övningarna pågår.Stora bilden: Alla lektioner håller man i en tidigare lärarvilla inne på skolområdet, hit kommer gräddan av folk­musiker på besök som lärare och de intresserade eleverna har bar att ta för sig från det smörgåsbordet.
  • Jean-Pierre Yvert är fransman som de senaste 20 åren  fördjupat sig i svensk och skandinavisk folkmusik och som sedan ett par år bosatt sig i Gagnef i Dalarna.
  • Erin Schneider från Los Angeles spelar dragspel, skriver uppsats om musiketnologi och bygger på en egen cittra. Till vardags spelar hon både klezmer och sjunger Supremes.
  • Gitarr, fiol och dragspel är de vanligaste instrumenten eleverna trakterar, flera är multiinstrumentalister.

Annons

– Vi tar den en gång till och långsamt. Ba-bi-di-da-bom-bom.

Fingrarna virvlar fram på det lilla durspelet som dalabaserade dragspelsvirtuosen Jean-Pierre Yvert håller i famnen.

Det gnisslar och gnäller ganska eländigt när tiotalet elever försöker hänga med i hans ursinniga tempo. De gör så gott de kan. Men det är verkligen inte lätt.

Platsen är en charmigt stökig gammal lärarvilla vid Birka folkhögskola i Ås, en småblåsig aprildag när den sista snön försöker kämpa emot solstrålarna som skoningslöst gör smältvatten av den kvarvarande vintern.

Här pågår något så ovanligt som en grundkurs i jämtländsk och härjedalsk folkmusik – med lärare som Rikard Näslin, Kjell-Erik Eriksson, Jens Comén och gästspel av Ville Roempke, Lasse Sörlin, Calle Hernmarck – samt utsocknes spelmän som Jean-Pierre Yvert.

Helt enkelt gräddan av lokala folkmusiker, välmeriterade är bara förnamnet.

– Det är än så länge en försöksverksamhet. Vi började hösten 2007 och nu kör vi ett andra läsår. Vi har faktiskt några elever som går sitt andra år, berättar Rikard Näslin, som förestår kursen.

Eleverna kommer från hela landet och även från utlandet. Det här läsåret är den mest långväga eleven Erin Schneider från Los Angeles:

– Jag läser musiketnologi och har länge varit intresserad av skandinavisk folkmusik. Så nu kombinerar jag den kommande uppsatsen med praktiska studier, berättar hon på mycket amerikansk svengelska.

Hemma i USA spelar hon både folkmusik, klezmer och sjunger i en tjejgrupp à la 60-tal:

– Vi gör mest Supremeslåtar och sånt, den bästa musiken, skrattar Erin.

Erin håller dessutom på att bygga en cittra, ett projekt som får Rikard Näslin att blekna – men andra elever bygger lerinstrument eller som Östersundaren och dragspelaren Thomas Andersson – en banjo:

– Jag letar efter rätt sorts björk, det måste vara hårt och stabilt.

Liksom de övriga har han spelat folkmusik flera år, men har inga säkra planer med vad den här utbildningen ska leda till:

– jag vet ju inte om jag kan leva på musiken, men åtminstone vill jag ha en bra grund för mitt spelande.

Jonas Aspling, Frösön, spelar fiol och har redan gått en liknande kurs i Dalarna:

– Det är en stor fördel att kunna få förkovra sig som vi gör här, det gäller att passa på.

kommer från Gislaved och såg en annons i en musikertidning om kursen, nu slipar hon fiolspelet:

– Det är en väldigt bra utbildning, lärarna är suveränt bra. Om man skulle önska något mer så är det individuella lektioner. Om kursen blev mer på heltid kanske det kan bli verklighet på sikt.

Just nu blandar eleverna musikstudierna med andra kurser om de inte har egna projekt, men folkmusiken är ännu inte en heltidsutbildning – vilket rimligen vore ett önskemål på sikt.

Så vad är typiskt för den jämtländska folkmusiken jämflört med andra stilar som de provat:

– Jag tycker den ibland är ologisk, men just därför mer spännande. Slingorna kan sticka iväg väldigt oväntat, säger Anna-Karin.

De enas om att den jämtländska spelmanslåten ofta är mer individuell, utförd av en ensam spelman, det handlar sällan om ensemblespel.

Det kan Erin hålla med om som också spelat i klezmergrupper:

– Den här musiken är kanske inte lika snabb, men samtidigt är det samma själ i olika dräkt, den grundläggande känslan är ofta densamma.

Jonas noterar att kursen lärt honom uppskatta den jämtländska musiken mer:

– Låtar som jag förut tyckte var ganska tråkiga har blivit bättre när vi spelat dem här och det är intressant.

av lovord inför sina elever som nästan uteslutande spelar på gehör och utan noter:

– Som lärare kan vara krångligt att eleverna har väldigt varierande bakgrund och erfarenhet, de har helt enkelt spelat olika länge. Men det är också en utmaning och alla gör de verkligen sitt bästa.

– Vi har genuint intresserade elever och då är det kul att vara lärare.

I höstas hade eleverna en gemensam konsert och de kommer at spela i Gamla kyrkan 8 maj. Dessutom deltar de i en utomhusspelning vid Tibrandshögen på Rödön 20 maj.

Då blir det spela av.

Mer läsning

Annons