Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vid sidan om ett oförlåtligt brott

Ett oförlåtligt brott begås. Men det är inte mot förövaren som journalisten och författaren Fiona Barton riktar blicken. Hennes thrillerdebut närmar sig hustruns omöjliga roll i dramat.

Annons

Deckarförfattaren Fiona Barton aktuell med

Ursäkterna är alltid desamma. "Jag snubblade över det". "Internet drog in mig". Kort sagt: det är aldrig deras fel, sammanfattar Fiona Barton syrligt.

Under en 30 år lång journalistkarriär har hon intervjuat pedofiler, misstänkta barnkidnappare och gifta män som laddar hem barnporr. I debutboken "Änkan" gestaltar hon en sådan isande händelse: en tvåårig flicka försvinner plötsligt från sin trädgård.

Det absolut svåraste var att skriva om någon som begår sådana brott. För det är så svårt att förstå.

Fiona Barton

Fiona Barton valde medvetet vad hon kallar ett oförlåtligt brott. Under långa timmar i domstolar, och på besök hos anklagade funderade hon nämligen på kvinnorna vid sidan om.

När jag intervjuade någon brukade det finnas en fru eller en mamma som bjöd på en kopp te. De var en del av historien, men i marginalen. Jag var intresserad av vad som händer om polisen knackar på och säger "din älskling har gjort något fruktansvärt", säger Fiona Barton.Förövare hittar gärna på ursäkter till våldtäkter och våldsdåd, som att "hon tvingade mig", men det finns inga bortförklaringar till att ta ett barn, understryker Fiona Barton. Inga ursäkter. I det dilemmat lämnar hon sin huvudperson Jean. Hennes stora kärlek Glen blir anklagad för att ha rövat bort en liten flicka. Sedan vecklas hemligheterna ut ur äktenskapets vrår.

Det handlar om hur Jean står ut. Hon är hela tiden på osäker mark, lite som läsaren.

Som berättare är Jean opålitlig. Läsaren svävar i ovisshet över hur mycket hon vet. Likadant är det för Kate, den journalist som försöker locka Jean att berätta sin version. Perspektivet skiftar mellan de två kvinnorna, och en polis.

Sanningen är ett halt begrepp. Vi är alla opålitliga berättare, eftersom vi berättar saker från vårt perspektiv och alltid väljer vad vi lyfter fram, säger Fiona Barton.Hon pausade från journalistiken 2008, för att volontärarbeta med hotade journalister i Sri Lanka. Skrivro fann hon senare i Frankrike, dit hon har flyttat med sin man. Men trots omställningen till skönlitteratur är journalistik en viktig komponent i bokens undersökning av offer och förövare.

Jag ville skriva sanningsenligt om journalistik, utan att försköna. Jag ville att folk skulle förstå att vi inte är de stereotyper som vi utmålas som.

Det journalistiska yrkeskunnandet är djupt rotat i Fiona Barton, vilket hon är stolt över. Men hon är rädd för att fokus på tekniska plattformar gör att kvantitet prioriteras före kvalitet.

I "Änkan" vänder och vrider hon på intervjusituationen.

Man säger alltid att medier utnyttjar människor, men det är ömsesidigt. Vissa läsare tycker att Kate utnyttjar Jean och vissa tycker att det är tvärtom, säger Fiona Barton.Själv vet hon hur komplex och intim en intervju kan vara, särskilt när det gäller brottsoffer. Flera hon har mött skickar vykort till henne. En mamma som berättade om sin mördade dotter skrev brev livet ut till Fiona.

Med allt detta våld i bagaget kan "Änkan" ha handlat om bearbetning, funderar Fiona Barton. Att skriva var som en katharsis. Men de spekulativa detaljerna utelämnar hon.

Jag ville inte skriva om våldet. Jag är mer intresserad av hur människor fungerar.En polis jag pratade med sade: "Var försiktig med vad du ser på, för vissa bilder kan du aldrig radera igen". Du måste inte se saker för att veta att de händer.

Elin Swedenmark/TT

Mer läsning

Annons