Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kulturen lyser med sin frånvaro i den nya Centern

Aldrig kunde man tro det, men det känns faktiskt tomt efter Alexander Bards plötsliga sorti från Centerpartiet.

Annons

På denna plats har det upprepade gånger hackats på honom för hans bisarra sätt att häckla meningsmotståndare. Särskilt utsatta har kvinnor med åsikter olika hans egna varit och ordvalet har varit som hämtat ur en anglosaxisk rännsten.

Ändå är det tomt, för Barden var trots allt den enda riktiga länk till kulturvärlden som Centern hade kvar. För många Centerpartister var han lika provocerande som Cornelis Vreeswijk för 60-talets VPK. Det från stalinism nyss renskrubbade partiet våndades inför poetens leverne med prostituerade och suputar och när han tröttnade på puritanerna drog nog de flesta av dem en lättnadens suck. Tomt blev det ändå.

Hur ser Centerpartiets kulturpolitik ut när dess ende livs levande, offentlige representant mönstrat av?

Folk med fenomenalt minne kan peka på ett initiativ från i fjol. Mitt i Almedalens rötmånad föreslog partiets kulturpolitiske talesperson Per Lodenius att landets vård- och omsorgspersonal skulle få ett särskilt kulturlyft. "Kulturen är en styrka att ha inom vård och omsorg, så jag tror det här är en riktig investering" sade Lodenius till Kulturnyheterna som tycktes glatt förvånade över att möta en centerpartist på deras revir.

Initiativet tvärdog dock och därefter har Lodenius inte avhörts, åtminstone inte som kulturspridare. Stämman i september deklarerade frankt att kulturen måste göras tillgänglig för alla, utan att närmare gå in på vad det är folket ska berikas med. Däremot gjordes det mycket tydligt att den önskvärde kulturarbetaren är en Entreprenör - underförstått inte någon slöfock till bidragstagare.

Göran Hägglund tycks som anförare för Verklighetens Folk ha en hatkärlek till kultursfären; trots hans gyckel med den får han stå ut med ett antal kändisar därifrån. Socialdemokratin dras liksom Centern med ett arv av antiintellektualism. Men Olof Palme hade åtminstone det goda med sig för partiet att det för lång tid framåt fick kraftig uppbackning av ett kulturetablissemang som är bra att ha åtminstone i valtider.

För Centern är det annorlunda. 2006 bidrog Solveig Ternström verksamt till att dra upp partiets röstetal i Stockholm och hon blev - sedan partiet vänt den bitska och kloka Gerda Antti ryggen på grund av förment främlingsfientlighet – Centerns affischnamn.

2010 lämnade Ternström partiet under komplottliknande former och uppmanade sina väljare att rösta på Mona Sahlin. För centerns kärnväljare med sin ryggmärgskänsla för fair play osade agerandet svek lång väg vilket åtminstone gjorde att saknaden efter henne blev kort.

Men nu då, efter Bard? Är det dags tillkännage att Centern har ett rent instrumentellt för kulturfrågor, med distributions- och entreprenörsfrågor på dagordningen, men därutöver intet?

Partiets kärnväljare förvaltar en mycket stor del av det svenska kulturarvet. Många bor i hus från hedenhös och deltar som valda i Svenska kyrkan i skötseln av ofta 900-åriga kyrkor. De bär upp hembygdsföreningar och bygdegårdar och odlar kulturlandskapet.

Veterligen är detta inget som sätter några som helst spår i Centerns kulturpolitik.

Sven-Olov Lööv