Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lågmälda anekdoter om bortglömd poet

Två tunna diktsamlingar på länsbiblioteket, men ingen enda träff på nätet – frånsett artiklar inför det möte som Norrländska Litteratursällskapets (Norr-litt) entusiaster i Östersund i går kväll ordnade i serien ”Sätt litteraturen på Jämtlandskartan”.

Så bortglömd är författaren och poeten Per Ingemar Berglund (1929-92) som levde en period i Östersund och nu ägnades en drygt timslång minneskväll under ledning av bibliotekarien Erik Rääf, som var personligt bekant med Berglund.

– De handlingar som fanns kvar försvann när vi deponerade dem för ett tilltänkt museum för ett antal år sedan, så idag återstår bara enstaka kopior som jag råkade ha kvar.

Erik Rääf fick nu hjälp med uppläsning av Gunnar Höglund som ersatte Mikael Rahm, som med kort varsel fått förhinder, samt Stefan Swén som illustrerade och kompletterade med varierat munspel.

Pelle, som Berglund kallades i ungdomen, föddes under mycket knappa förhållanden i Färila och växte upp med en ensamstående mamma som hade svårt att försörja sina fem barn. Fattigstämpeln följde honom hela livet.

– Vändpunkten kom när han bara 14 år gammal skrevs in på Hållands Folkhögskola, senare gick han även på Vätterbygdens folkhögskola och då hade hans poetiska ådra brutit fram.

Den svåra uppväxten sätter påtagliga spår i dikterna, vars udd riktas både mot rika bönder och andra som inte ville eller kunde förstå villkoren för fattighjonen som saknade tillgångar.

Bitska och fyndiga formuleringar slår igenom i dikterna som Gunnar Höglund med både spefull och indignerat humoristisk ton levandegjorde.

Berglunds utanförskap mildrades inte när han i puberteten insåg sin homosexuella läggning, som på 40- och 50-talen var straffbar att leva ut och stigmatiserande att ens medge.

– Jag tror att det gjorde hans möte med Zarah Leander på 50-talet extra laddat, när fattigpojken fick intervjua den världsberömda men vid den tiden också utstötta stjärnan.

Berglund hade då börjat försörja sig på skrivande under utlandsvistelser, både med poesi och vissa reportage, inte minst i fackförbundspressen.

Åter i Sverige umgicks han med författare som Åke Wassing och Majken Johansson, men drogs med i deras missbruk.

– Majken var omväxlande frälsningssoldat och alkoholist, bådadera på heltid, och Ingemar hade samma problem som också förkortade hans liv. Min uppfattning är att han inte klarade framgång utan gick ner sig när det gick bra.

Sammanlagt gav Berglund ut tre diktsamlingar varav en hos Bonniers och han fick bra recensioner. Länge planerade han att skriva en självbiografi, men det förverkligades aldrig:

– Åtminstone har jag inte hittat något som tyder på det.

Erik Rääf berättade nu om sina fåfänga försök att hitta mer material om Berglund och gav en del egna minnesbilder från den tid denne bodde i Östersund, i kvarteret bakom Bolins galleri intill Designcentrum.

– Jag anser bestämt att vissa av hans dikter skulle platsa i en antologi över poesi från 1900-talet och två av hans böcker finns att låna på länsbiblioteket.

Sammantaget en intressant kväll om en okänd författare, ännu en insats från Norrllitt som förtjänar beröm. Nästa möte i serien är inplanerat till torsdagen 2 februari.