Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Anders Johansson: Surdegsbaket behöver polisens våldsmonopol

I Uppsala avled en man nyligen, sedan räddningstjänsten inte vågat sig fram till hans brinnande lägenhet på grund av ligister som kastade sten och brandbomber. Den kravallutrustade polisen kunde inte skydda brandmännen. Vem förfogar över våldskapitalet i ett sådant samhälle?

Våld är otäckt. En del av den civilisatoriska processen är att finna på sätt att stävja, begränsa och kanalisera våldet i rätt riktning. Framförallt handlar det om att hålla de testosteronstinna unga männen i schack, därför har också framgångsrika samhällen lagt mycket energi på att finna på institutioner och ritualer för detta ändamål.

Fram till nyligen fungerade den allmänna värnplikten på detta vis i Sverige. Miljoner unga män fick lära sig förhålla sig till varandra och till våldet, som samtidigt kanaliserades i en för samhället som helhet ändamålsenlig riktning. Nu är inte denna funktion den primära för ett värnpliktssystem, men när värnplikten avskaffades upphörde också den, utan att ersättas av någon annan.

I det moderna västerländska samhället har våldet i mångas tillvaro reducerats till ett minimum. Därav drar vissa den felaktiga slutsatsen att också de samhällsinstitutioner på vilka vi har överlåtit den gemensamma våldsutövningen, polisen och militären, skulle kunna avskaffas eller minimeras. Trots att det är just tack vare dem som flertalet av oss kan upprätthålla en pacifistisk livsstil, fri från våld.

I Thomas Hobbes Leviathan ges en dyster bild av människans urtillstånd, då livet var fattigt, smutsigt, djuriskt och kort. Då var det upp till var och en att sörja för sin egen trygghet och säkerhet. Den med störst biceps och snabbast reaktioner hade störst chans att överleva.

Idag kan personer utan stora överarmar men med andra talanger, som bakande av surdegsbröd eller fördjupade kunskaper om postkolonial teori, överleva tack vare att andra träder in i deras ställe och skyddar dem mot kriminella och ogärningsmän. Men vad händer då om vi hindrar dessa institutioner från att fungera?

En stat som inte ens kan freda sitt territorium tas inte på allvar i utrikespolitiken. I ett samhälle där de kriminellas våldskapital är starkare än statens kommer de testosteronstinna ynglingarna att söka sig till dessa miljöer.

I ett samhälle där polisen inte förmår skydda medborgarna från brott kommer medborgarna att ty sig till andra för trygghet och säkerhet.

I Skogsvandringen konstaterar Ernst Jünger:

"Långa tider av lugn har inverkat på vissa optiska illusioner. Till dem hör tron att bostadens okränkbarhet grundar sig på författningen och därmed är säkrad. I verkligheten grundar den sig på familjefadern som tillsammans med sina söner dyker upp i dörröppningen med yxan i hand."

Vår frihet och trygghet vilar trots allt på att någon annan tagit ansvar för den.

Låt oss inte ta den för given.

Läs fler texter av Lars Anders Johansson:

Svensken har blivit hjälplös

Att inte vilja lära sig läsa