Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsarstorm efter rödmärkning av öring – nu svarar WWF på kritiken

Det blev i det närmaste läsarstorm efter Världsnaturfondens rödmärkning av Jämtlands landskapsfisk öring. Låt bli, är uppmaningen till konsumenterna, trots att den finns i stora mängder i länet. Nu ger WWF en förklaring till uppmaningen.

Länsstyrelsen i Jämtland dömer ut WWF:s generella rödmärkning av vild öring, eftersom den inte på något sätt är hotad i Mellannorrland. Det var många som läste och reagerade på ÖP:s artikel om rödmärkningen, och Jens Andersson på länsstyrelsens vattenenhet säger att "embargot" kan slå fel mot både fisketurismen och husbehovsfisket i Jämtland, och han menar att det snarare fiskas för lite öring i fjällen.

Nu kommer WWF med en förklaring till rödmärkningen. De har bland annat utgått från den rapport som Havs- och vattenmyndigheten gjorde 2015, utifrån ett regeringsuppdrag. Den fokuserade på förvaltningen av lax och öring, och skedde bland annat i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna.

ÖP har läst igenom rapporten, och där visar det sig att förhållandena i Jämtland inte beskrivs över huvudtaget, utan att fokus ligger på Skagerrak, Kattegatt och Östersjön, och det handlar nästan uteslutande om havsöringen och kusten.

"Produktionen av öring är utspridd över kusten och de lokala bestånden är ofta små. Det är svårt att överblicka situationen för samtliga bestånd av öring. Det beror på att vi har många, kanske upp emot 800 enskilda öringbestånd längs vår kust", står det i rapporten.

Det konstateras att det måste göras insatser på flera områden för att skydda den vilda öringen, exempelvis att helt eller delvis fasa ut kompensationsutsättning av öring till förmån för åtgärder som möjliggör en naturlig produktion. Det föreslås även mer restriktiva fiskeregler där ordnad förvaltning saknas, och där beståndsstatusen är osäker.

Havs- och vattenmyndigheten föreslår exempelvis att regeringen ger myndigheten bemyndigande att föreskriva om rapporteringsskyldighet för fritidsfiske.

Men faktum kvarstår. Öringbestånden i Norrlands inland avhandlas inte, utan de bakas alltså med i den allmänna beskrivningen av läget.

Inger Melander, sakkunnig på fiske inom WWF, förklarar deras ställningstagande så här:

– Vi utgår från vetenskap och forskning i fiskguiden, exempelvis den certifierade MSC-märkningen. Om ett område saknar tydlig förvaltning och spårbarhet så hamnar det mot det röda hållet, berättar Inger Melander.

Menar du alltså att varenda öringvatten i Norrlands inland måste MSC-märkas för att slippa rödmärkningen?

– Nej, stora områden kan gå ihop för att skaffa en gemensam märkning. Jag håller med om att det kan bli skevt när vi ger en sådan här generell bild, men mitt uppmaning är att länsstyrelsen skickar in analyser och dokumentation till oss så kanske vi kan skriva in en anteckning i fiskguiden om fisket är hållbart just där.

Fisketurismen är en viktig näring i Norrland, går det inte att justera fiskguiden utifrån mer precis information redan nu?

– Nej, det får bli nästa år i så fall. Jag uppmanar som sagt länsstyrelsen att skicka underlag till både oss och SLU, så kan vi tillsammans göra en bättre bedömning utifrån öringens bästa, säger Inger Melander.