Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läsartext: Vårsurr i bikuporna

Vintern har verkligen hållit oss i sitt grepp längre än vanligt i år. Åtskilliga gånger har jag trampat min stig till bikuporna på det dryga metern höga snötäcket. Jag har skottat massor med snö och rensat fluster, för att hålla öppet inför vårens rensningsflygning, som bina egentligen redan borde ha gjort.

Annons
Läsarbild. Solen värmer bikuporna.

Nu äntligen! De första riktiga tecknen på liv i kuporna är täta gula prickar på snön framför kuporna och massor med bin som är ute och flyger. Dagsmeja och strålande sol lockar fram dom. Det borde vara en härlig känsla att få flyga ut efter flera månader inne i kupans mörker, kan man tycka, men för bina är det nog endast överlevnadsinstinkt. Dom jobbar för samhällets överlevnad ! Vi människor har nog missat nåt där! Just nu verkar det tyvärr mer som vi jobbar på vår egen undergång.

Min gode vän Carl-Åke lämnade över en bok till mig, som han sa att jag måste läsa, Binas historia av Maja Lunde. "Tre berättelser ur olika tidsåldrar vävs ihop till en slutsats - utan bin är mänskligheten förlorad" En minst sagt skrämmande framtidsvision, med omfattande matkris, där inget land längre är skyddat. Världen stannar av - en världskatastrof. Ingen strid längre om makt, som vi idag ser växa fram runt om i Europa och välden, där krig ödelägger stora områden och civila drabbas, utan jakt på mat för att överleva. En mycket läsvärd bok som angår oss alla.

Nu längtar jag till våren och sommaren, när allt lever upp igen och jag får samarbete med mina bin. Fantastiska små varelser, som pollinerar växter och ser till att vi har nåt att skörda. Det gäller alla pollinerande insekter förstås, inte bara bin. Vi måste vara rädda om våra små och viktiga hjälpredor. Tänk så mycket bina kan; bl a producera vax och bygga vaxkakor med precision och samla nektar från morgon till kväll, vilket ger oss den underbara honungen. Tack vare bina har jag lärt mig mer om alla växter som finns där jag bor, för att inte tala om den glädje dom sprider med sin närvaro. Jag hoppas verkligen att Maria Lundes framtidsversion 2098 inte besannas, utan att hennes sista ord i boken "hopp" leder till en bättre verklighet.

Varje vår ser jag med spänning fram emot att få öppna och vårstäda kuporna och hälsa mina bin välkommen ut i naturen. Alltid lika intressant att se hur dom klarat vintern och om drottningen kommit igång med sin äggläggning.

Äntligen bisurr kring kuporna. Solen skiner, naturen lever upp precis som vi människor.De e livet de!

Margit Eriksson Hallgren

Läsarbild.

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med ÖP Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med ÖP Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel
Annons