Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsestunden som uteblev

Som 12-åring var jag full av kunskapsiver, vilket oftast tog sig uttryck i ett ambitiöst läsande av allsköns böcker och andra publikationer.

Annons

Populär läsning var djurböcker av olika slag, serie- och musiktidningar samt äventyrsromaner. Det fanns dock ett stort kunskapshål att fylla i min begynnande litterära vandring genom livet. Det var dock inte jag själv som påtalade detta faktum, utan en ett par år äldre vän, som följdaktligen besatt mer livserfarenhet än jag. Han antog, helt riktigt, att jag hade väldigt liten insikt i den amorösa process som har varit förutsättningen för mänsklighetens fortlevnad under hela evolutionen. Med tanke på min ringa ålder var väl detta inte konstigt alls, men min tämligen nyfunne vän ville ändra på saken. Denne hade nämligen på okänt vis kommit över ett parti tidningar av det tvivelaktigt moraliska slaget. Detta var långt innan den tid då dessa publikationer med rätta fick ett sedlighetsfilter i form av en kartong som täckte framsidan på tidningen i butiken. Låt oss alltså konstatera att det var den sortens tidningar som visade en hel del naken hud under olika omständigheter. Min kompis hade läst dessa och ville nu helt empatiskt lämna över dem till mig. Han intog ingen överlägsen, nedlåtande attityd, utan snarare fanns en ton av uppriktig upplysningsiver. Jag kunde inte undanhållas denna viktiga information helt enkelt. De innehåller mycket viktig kunskap, sa han. Oumbärliga ting som jag skulle ha nytta av under resten av livet. 

Tidningarna överlämnades under visst hemlighetsmakeri på skolan och de vägde tungt i ryggsäcken på väg hem. Väl hemma infann sig bekymret var dessa tidningar skulle förvaras. En av mina föräldrar hade nämligen utan överdrift, järnkoll på alla skrymslen och vrår i lägenheten. I synnerhet mitt rum, som ofta enligt henne var i behov av noggrannare städning än den jag kunde åstadkomma. Efter en stunds funderande kom snilleblixten – min växande skivsamling med hårdrocksvinyler prydde ju sin plats i ett par backar på golvet. LP-konvoluten var i perfekt storlek för att härbärgera dessa dekadenta tidskrifter. Sålunda blev några av omslagen rejält mycket tjockare då de fick kompletterande innehåll. Tala om moraliskt fördärv, först hårdrocksskivor – och sedan detta innanmäte. Siewert Öholm hade satt morgonkaffet i vrångstrupen om han hade fått fatt i ett exemplar. 

Den stora eskapismen in i oanständighetens värld skulle ske dagen efter de funnit sin nya hemvist. Tidningarna skulle läsas med en kompis efter skolan. Det var två förväntansfulla gossar som gick in i mitt rum den eftermiddagen. Denna förväntan förbyttes snabbt till förvåning, eller snarare chock, för att använda ett frekvent förekommande ord på löpsedlar för något år sedan. På min säng låg nämligen alla dessa tidningar, prydligt uppradade till beskådan för den som ville se. Jag tror banne mig de var utlagda i nummerordning också, vilket skulle vara ett uttryck för min kära moders utpräglade ordningssinne.

Min kompis insåg snabbt att här gäller det att fly illa kvickt, innan den oundvikliga konfrontationen skulle ske när mina föräldrar anlände. Vit i ansiktet sprang han iväg, och försvann snabbare än ett sommarsvenskt högtryck. Mitt ansikte intog nog en mer Ferrariröd kulör. När min moder anlände blev det räfst och rättarting. Hur kom det sig att jag hade ett sådant digert uppbåd av "Pin-up"-tidningar? Lite osäker på vad "Pin-up-tidningar" var svarade jag med bräcklig pojkröst att det fanns... intressanta samhällsreportage däri och att jag inte hade för avsikt att... titta på några bilder alls. Denna berättelses stora förlorare hade naturligtvis ingen större framgång med den lögnen, och tidningarna förpassades till förbränning i sed med den tidens avfallshantering. Som tur var blev det inga större följder av detta, förutom skammens rodnad och en sårad stolthet. Hur kunde hon hitta tidningarna frågar sig möjligen läsaren? Jo, skivbacken behövde visst dammas och LP-konvoluten såg lite väl pregnanta ut. Några år senare hittade jag ett bortglömt exemplar gömt i en Tintinskiva, som en ironins påminnelse om en läsestund som uteblev.