Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lättsmält och ofta roligt med piloter

Den klassiska mansrollen ”charmören med en kvinna i varje hamn” är alla välbekanta med. I franska komedin ”Boeing, Boeing”, som hade urpremiär 1960, och som även finns i Guinness rekordbok som världens mest spelade franska pjäs, hymlas det inte med att det är just denna schablonbild det handlar om.

Annons

I nyversionen ville regissören Jan de Laval röra om i grytan lite. Tänk om det var en kvinna som i stället var den som hade flera parallella kärlekshistorier samtidigt?

I centrum står Mireille (Nanne Grönvall), som är chef på en arkitektbyrå. För att få lite spänning i sitt välplanerade liv bestämmer hon sig för krydda det med lite trippelspel – med en fransman, en amerikan och en svensk, och alla är piloter. Det är enligt henne bara en fråga om tajming, hon följer schemat noga.

Men när den franska barndomsväninnan Odette (bra spelad av Anna-Lena Hemström) kommer på besök, och piloterna plötsligt får ändrade scheman och börjar flyga det nya planet Boeing 707, börjar det bli trassligt.

Kulissen består av gälla ”kvinnliga” färger på tapeterna, som rosa, lila och orange. En tavla med ett stort flygplan pryder en vägg, nedanför ligger tidtabeller prydligt uppstaplade. Det är ett funktionellt rum, där rum man inte ser får användas som förvaringsplats till de stackars ovetande karlarna.

Det är tyvärr överspel å det grövsta rätt ofta. Nanne Grönvall tenderar att bli alldeles för skrikig när hon ska spela hysterisk, men annars har hon bra komisk timing. Det är högt tempo i pjäsen, och ofta riktigt skojigt. Men manuset är nästan pinsamt tunt. Det upprepar sig hela tiden.

Störst behållning får jag av butlern Jean-Pierre (Göran Forsmark), som är snorkig, torr, sarkastisk … och alldeles underbar. Anders Berg som spelar den minst sagt intensive tysken Helmut Bock är också värd att nämnas extra.

”Boeing, Boeing” ger inte sken av att vara mer än det är, en lättsmält pastisch som är underhållande för stunden. Men ibland är just det alldeles tillräckligt.

Jenny Isaksson