Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Fredsskadad krisberedskap kommer alltid att vara otillräcklig när det osannolika inträffar

Bränderna kunde ha begränsats. Om räddningstjänsterna haft större kompetens, bättre ledning och mer resurser. Det är den enkla sammanfattningen av utredaren Jan-Åke Björklunds över 300 sidor långa rapport ”Skogsbränderna sommaren 2018”.

Annons
Det här är en ledartext av Patrik Oksanen som skriver om säkerhetspolitik och totalförsvar för flera av Mittmedias liberala och centerpartistiska tidningar. Oksanen är politisk redaktör Hudiksvalls Tidning (c) och tf politisk redaktör Östersunds-Posten (c).

Bränderna var som värst i grannkommunerna Ljusdal och Härjedalen. I Kårböle utanför Ljusdal brann det 9000 hektar. I Härjedalen brann 3900 hektar i Lillåsen-Fågelsjö och 950 hektar i Stor-Brättan. Dessutom drabbades Trängslet i Älvdalens kommun i Dalarna av en komplicerad brand på skjutfältet som spred sig över 3500 hektar.

Läs mer: En resa i skogsbrändernas spår visar att vi har långt kvar för att kunna hantera en megakris

Utredaren Björklund konstaterar många av de saker som ledarsidan redan i augusti kunde se under en rundresa i de tre värst drabbade kommunerna. Det har brustit i ledning, helikoptrar sattes in för sent och hjälpen från frivilliga var svår att hantera på grund av bristande förberedelser. Visst har det gjorts heroiska insatser, men i inledningen var arbetet för långsamt och för litet. Tillsammans med brister i riskbedömningen bidrog det till en ”kaosartad” inledning.

...med tidigare flygunderstöd och mer personal hade bränderna troligen kunnat stoppas tidigare

Allra värst var det i Ljusdal. En liten räddningstjänst klarar inte av 5 parallella bränder. Utredaren konstaterar att ”med tidigare flygunderstöd och mer personal hade bränderna troligen kunnat stoppas tidigare”.

Brandflyget spanar efter skogsbränder.

I Jämtland fungerade det bättre. En framgångsfaktor var att många involverade myndigheter fanns samlade i Trygghetens hus, vilket gjorde att god personkännedom och kunskap om andra myndigheter fanns.

Just okunskap om hur andra fungerar är ett tema som kommer tillbaka. Räddningstjänsternas kännedom om Försvarsmaktens resurser och hur man begär hjälp är för låg. Men också att Försvarsmakten nyttjats i onödan när andra kunde ha löst samma uppgift. Här nämns leverans av flygbränsle som ett exempel.

Det är dock särskilt glädjande att i utredningen läsa om hur lokalbefolkningen välkomnade den utländska hjälpen, som med norrmännen i Jämtland:

En helikopter hjälper till med släckningsarbetet vid en skogsbrand nära Färila, Ljusdal Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

”Den norska styrkan var förberedd på att stå för sitt eget underhåll, för att på så sätt inte ligga den svenska räddningstjänsten till last. Det visade sig emellertid snabbt att lokalbefolkningen på ett mycket trevligt sätt och på eget initiativ försåg de norska brandmännen med logi, mat och dryck.”

Utredningen vill se att små kommuner, som Ljusdal, ska ha krav på sig att vara anslutna till en ledningscentral. Räddningstjänsterna måste också öva på skogbränder, lära sig riskanalys, bli bättre på att ta emot hjälp och samordna språk, metoder och utrustning. Staten ska också i framtiden kunna ta över själva räddningsinsatsen istället för som idag hela räddningsverksamheten i en berörd kommun.

MSB klev under bränderna in och blev resursmedlare när inte hjälpen räckte till. Det ska nu Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap få som officiell befogenhet. Självklart kan tyckas, men regelverket behöver komma på plats.

Men två saker duckar utredaren för. Den första är det politiska, är kommunerna verkligen rätt huvudman för räddningstjänsten? Borde inte räddningstjänsten regionaliseras med tanke på ledningsproblem vid komplicerade kriser?

Den andra självklarheten är att med kriget som dimensionerande faktor skulle inte några bränder vara ett problem att klara av. Varken när det gäller resurser, ledning, samverkan eller kunskapen om hur andra myndigheter fungerar.

Det sommaren 2018 blottlade är att krisberedskap utan totalförsvarsplanering alltid kommer att uppvisa brister. När kostnader kalkyleras med risk går det att hitta skäl att spara personal, brandbilar, helikoptrar och brandslangar i förråden.

Ljusdals räddningschef Peter Nystedt illustrerar detta fredsskadade perspektiv i en intervju med Ljusdals-Posten när han säger "är det rimligt att bygga upp en organisation som kostar jättemycket pengar , men som kanske används vart tjugonde år?"

Med krisen som dimensionerande faktor kommer allt att vara bra till dagen då det som saknas behövs, men då är det försent.

.

En bild från skogsbränderna sommaren 2018. Foto: Roalnd Illvesand

Annons