Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Fyra förlorade år för en bättre sjukvård

Föga förvånande blir det Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet som gemensamt ska styra och ställa i Region Jämtland Härjedalen.

Annons

Det är en politisk flock som inte är mogen att ta ansvar för sjukvården i regionen. Å andra sidan är det tveksamt om oppositionen med Siwertsson (M) som kapten hade kunnat presentera radikalt annorlunda lösningar. Det finns en farlig konsensus i sjukvårdspolitiken om de små lösningarnas frälsning. Men så är det inte.

Det är givetvis fel att tala om arvssynd men historien bär sina tydliga spår. Den numera omdöpta landstingspolitiken är förföljd av ökande ohälsotal och en alldeles, synnerligen, mycket oduglig ekonomisk styrning.

Politik handlar inte bara om världsförbättrande partiprogram. Minst lika viktigt är ledarskapet och förmågan att leda en verksamhet som står inför stora utmaningar.

Men det finns inget som tyder på att Ann-Marie Johansson (S), Monalisa Norrman (V) eller Anna Hildebrand (MP) har en starkare kompetensprofil än tidigare mandatperioders ledargarnityr.

I Regionfullmäktige kryllar det av folkvalda som vill vara allt ifrån "lyhörda och närvarande bland folket" till att arbeta med kultur och regional utveckling. Att vara lyhörd och närvarande är något av en hygienfaktor för en modern politiker. Kultur och regional utveckling är givetvis viktigt.

Men var finns folkvalda som vill och framför allt uppbär den avgörande kompetensen för att komma tillrätta med sjukvården? Ekonomin måste bli bättre. Verksamheten ska fungera. Det är givetvis beaktansvärt och ett utfall av välvillig godhet på alla sätt och vis när man uttrycker att bra sjukvård ska få kosta pengar. Men liknande resonemang är samtidigt en bevisbörda för en bristande insikt i hur verksamhetsstyrning går till under ett otvivelaktigt krisläge.

Den nya politiska ledningen kan bara göra det bästa av situationen och närskåda sig själv. Ni fick folkets förtroende – använd den nu på bästa sätt.

Johansson (S) tycks ha insikt om den allvarliga situationen. Prioriteringarna är enligt henne att "öka antalet invånare, och vi måste minska ohälsotalen och få ordning på ekonomin".

Använd då den insikten till att fatta ett beslut redan under mandatperiodens första år. Låt någon annan leda Sjukhusets verksamhet. Och be om hjälp med att skriva kravspecifikationerna vid upphandlingen. I Stockholm har ett sådant grepp fungerat exemplariskt. Där har Capio ansvarat för vårdutförandet i Sankt Görans sjukhus i över 10 år. Vilket har varit en framgång för akutsjukvården i huvudstaden. Utvärderingar visar att Sankt Görans sjukhus nu har kortast väntetider och högst andel nöjda patienter av samtliga sjukhus i stockholmsregionen. Och samtidigt görs det med en ekonomi i balans.

Våra folkvalda politiker ska komma till nytta för patienterna i regionen, inte vara ett hinder för god styrning av sjukvård och ekonomi.

Alternativet står mellan att låta någon annan göra en hacka på att förbättra sjukvården eller ett politiskt ledarskap som kommer resultera i fortsatt ekonomiskt förfall allt på vårdens bekostnad.