Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Pedofil på förskola – var finns hjälpen?

Det hände överallt. I vilorum, på toaletter, och på lekplatser. Överallt där andra borde ha sett och förstått. Ändå kunde det hända om och om igen.

Annons

Ingen vet hur många gånger barnen på förskolan i Högsby i Kalmar, utsattes för grova sexuella övergrepp och grova våldtäkter. Barnen som utsattes är bara småbarn, i åldrarna 2 till 6 år. Bara små oskyldiga barn, som så fullständigt måste lita på de vuxna. Och det är verkligen inte alltid tryggt.

Nu inleds rättegången mot den 21-årige mannen, en praktikant, som på bara två månader hann förstöra så många människors liv. Han inte bara våldtog och kränkte, han passade också på att lägga ut det på internet så att andra pedofiler kunde få sitt lystmäte tillgodosett. Sammanhållningen på nätet pedofiler emellan är stark, man känner stöd av varandra, man kan låtsas att beteendet är normalt.

Nu, 13 barn och 26 åtalspunkter senare, sitter han där och kommer att ha svårt att förklara sig. Men pedo­filer brukar ändå förstå vad de gjort, fast ändå inte. De har inte samma normer som andra och i deras smutsiga och sönderfallande värld är det tillåtet att förgripa sig på barn.

Nu har en sinnesundersökning visat att gärningsmannen kan lida av en allvarlig psykisk störning. Tro det, alla pedofiler borde anses svårt störda. Och ta ansvar för sina handlingar.

Hjälplinjen via telefon, Preventell, försöker få svar på varför pedofiler gör som de gör och hur man kan komma tillrätta med det. De vet av samtalen att många har självmordstankar, har fantasier om att ha sex med barn och är oroliga för att de ska göra något olagligt.

90 procent av alla sexuella övergrepp i Sverige begås av människor som sedan tidigare inte är kända av polisen eller socialtjänsten. Detta gör arbetet med att både straffa och hjälpa dem svårare. Pedofiler är bra på att dölja sin ljusskygga verksamhet.

Men våldet och hotet mot barn är tyvärr större och mer omfattande än pedofilin. Socialstyrelsen kan nu rapportera att omkring 15 procent av alla barn i Sverige har blivit utsatta för fysiskt våld i hemmet.

Var tionde har bevittnat våld mellan föräldrarna det senaste året. Samtidigt är det bara en liten del, 6 procent, av landets kommuner, som systematiskt följer upp om samhällets insats leder till att våldet upphör.

Kommunerna vet inte om barnen får den hjälp de behöver, det är slutsatsen son Socialstyrelsen drar. Och det är en förödande kritik mot kommunerna. Barn far illa, i Högsby och på många, många andra ställen, och var finns hjälpen?

Sedan måste man ju bara fråga sig varför Högsby kommun inte nu, genast, går in och granskar förskolan där allt hände. Man säger sig vilja vänta tills efter domen, men av respekt till föräldrarna och barnen borde man visa handlingskraft nu.

Bristerna måste ha varit många på den kommunala förskolan. Kanske så många att kommunen inte vågar ta tag i det på allvar. Enligt förskolans rutiner skulle praktikanten till exempel inte ha haft möjlighet att vara ensam med barnen, men så har ändå skett. Föreståndaren kan inte svara på varför det blivit så.

Trygga barn blir trygga vuxna. Otrygga barn, vad blir de? Rädda, misstänksamma, sorgsna. Vi som är vuxna måste därför se varje barn och våga ingripa om något känns fel. Våga fråga, våga vara besvärliga. Våga vara trygg när det känns otryggt.

”Vi som är vuxna måste därför se varje barn och våga ingripa om något känns fel.”

Bättre sent än aldrig, Borg!