Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Trots att världsledarna körde fast bör vi ha ett visst hopp inför 2020-talet

Artikel 2 av 3
Så var 2010 talet
Visa alla artiklar

Denna text utgör tredje delen i ledarredaktionens serie "Så var 2010-talet", om utvecklingen för fem centrala politikområden under decenniet. Läs kommande delar här på sajten.

Annons

Vid den här tiden för tio år sedan låg världens alla klimataktivister under varsin gran och tröståt knäck och halvsmält ischoklad. En kollektiv depression hade drabbat jordens miljövurmare.

Anledning: Det nyss avslutade klimattoppmötet i Köpenhamn. Även kallat ”Det stora fiaskot”.

Inför mötet hade entusiasmen och engagemanget varit enormt. Tiotusentals aktivister, journalister, politiker och observatörer hade tagit sig till Havsfruens hemstad för att vara med om det historiska mötet där fortsättningen på Kyotoprotokollet skulle beslutas.

Kyotoprotokollet hade antagits 1997 och förband industrialiserade länder att till år 2012 minska sina koldioxidutsläpp med i genomsnitt minst 5,2 procent jämfört med 1990.

Manifestationer hölls över hela världen. Men resultatet bidde en tumme.

Regeringscheferna kunde inte komma överens.

Besvikelsen var enorm.

Om det inte gick att få resultat med det här engagemanget, när skulle det då lyckas? Många ifrågasatte om FN-processen verkligen var rätt väg att gå.

De följande åren hölls ett flertal klimattoppmöten runt om i världen utan någon större uppmärksamhet eller entusiasm. Men på mötena togs små, små steg framåt.

I Cancun beslutas att en fond ska upprättas för att finansiera klimatåtgärder i fattiga länder, den Gröna klimatfonden. I Warszawa inrättas en mekanism för att stödja länder som drabbas av klimatförändringar, i Durban tas steg mot att utvecklingsländer också ska omfattas av krav på utsläppsminskningar.

Så är vi framme vid 2015 och klimattoppmötet i Paris.

FN:s klimatpanel har året innan publicerat nya scenarier. De visar att om inget görs riskerar temperaturen att höjas med mellan 4 och 8 grader. Klimatpanelen förordar kraftiga och snabba utsläppsminskningar på mellan 40-70 procent de kommande 35 åren.

I Sverige har Miljöpartiet och Centerpartiet gått starkt framåt i valen och klimat har blivit en politisk fråga att räkna med.

Under mötet i Paris är beslutsamheten stor och världens ledare lyckas också enas om att tillsammans se till att jordens temperatur inte ökar med mer än 2 grader, med sikte på 1,5 grad.

Ett par månader tidigare har FN:s generalförsamling enats om Agenda 2030 – 17 mål för en bättre värld som ska uppnås senast år 2030. Bland målen finns ”stoppa klimatförändringarna”, ”hållbara städer” och ”biologisk mångfald”.

2015 är ett starkt och viktigt år för klimatarbetet.

Året efter kommer bakslaget.

Donald Trump väljs till USA:s president med löfte om att lämna Parisavtalet och ”avsluta Obamas krig mot kol”. Amerikanska jobb i kolgruvor ska gå före klimatet!

I början av december i år gjorde Trump verklighet av löftet och lämnade in en begäran om utträde ur avtalet.

Att världens största ekonomi lämnar klimatavtalet är ett stort avbräck. Men Trumps retorik och beteende har samtidigt fått många andra länder att ta tydligare ställning för klimatomställningen (och mot honom) de senaste åren.

Förra hösten ökade pressen ytterligare på världens regeringar att göra något åt klimatkrisen när en ungdom från Stockholm satte sig utanför riksdagen och strejkade tills hon fick med sig en hel generation.

I början av december anlände hon med segelbåt till Madrid och höll tal på klimattoppmötet.

”Jag har haft förmånen att få resa runt jorden. Min erfarenhet är att bristen på insikt är lika stor överallt, inte minst bland dem som vi valt att leda oss. Ledarna uppför sig inte som om det vore ett nödläge.”

Trots alla förväntningar och trots att toppmötet drog ut på tiden tills det blev historiens längsta lyckades länderna inte komma överens om globala regler för utsläppshandel utan frågan skjuts till nästa års möte i Glasgow.

Sju av de tio varmaste åren har inträffat de senaste tio åren, men vi avslutar det här decenniet ungefär som det förra. Med varsin påse halvsmält ischoklad i näven.

När vi kravlat oss upp från vår plats under granen kan vi dock konstatera att Greta Thunberg i mitten på december blev utsedd till Årets person av Time Magazine och att klimatet är den allra viktigaste politiska frågan bland unga. Det ger hopp för 20-talet.