Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Var går gränsen för anständighet i den offentliga debatten?

Annons
Djingis Khan och Franz von Papen, två historiska personer som kommit upp i den politiska debatten den senaste veckan.

Just nu hör jag väldigt många glashus krossas när det svingas stenar, både från höger och från vänster. Den politiska debatten är orimligt polariserad, vilket manifesterats på flera sätt den senaste veckan.

En dryg vecka efter valet skrev Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, ett blogginlägg där han förklarade begreppet "von Papen". Detta apropå att flera moderattoppar ute i landet var öppna för att ta makten med stöd av Sverigedemokraterna.

Inlägget gick de flesta förbi, då det är en relativt torr och saklig text som beskriver varför "von Papen" kommit att illustrera hur högerextrema partier behöver stöd från konservativa för att få makt. Texten är också bara en av en lång rad texter som varnar för att släppa fram och normalisera SD.

Ändå har texten, över en månad efter att den skrevs, plötsligt fått massiv kritik. Somliga går så långt som att påstå att i och med detta inlägg har alla anständighetsgränser passerats och hädanefter är "alla medel tillåtna" i den politiska debatten. Orsaken är att inlägget illustreras med ett fotomontage med en leende Ulf Kristersson (M) bredvid Franz von Papen, mannen som släppte makten till Hitler i Tyskland år 1933.

Varför kommer dessa brösttoner just nu, så långt efter att inlägget publicerats?

Kan det möjligen ha något att göra med den ständigt pågående, de senaste dagarna uppblossade debatten kring hur den moderate riksdagsmannen Hanif Bali brukar uttrycka sig om sina meningsmotståndare?

Bali uppmärksammas för att ha kallat socialdemokratiske debattören Torbjörn Jerlerup för "svagbegåvad", "pucko" och "din dumma jävla apa". Att uppmärksamma Lindbergs "oanständiga" tilltag kan dra uppmärksamhet från Bali och relativisera hans personpåhopp, som är ytterst oklädsamma när de kommer från en representant för den lagstiftande församlingen.

Samtidigt ser sig DN:s ledarsida nödgad att påpeka att Stefan Löfven (S) inte är Djingis Khan. Detta apropå hur alliansanhängare uttrycker sig som om Sverige inte skulle kunna drabbas av ett värre öde än ytterligare fyra år med Löfven som statsminister.

Nej Kristersson är inte von Papen och Löfven är inte Djingis Khan.

Anders Lindberg däremot är skribent och opinionsbildare och som sådan måste han ha frihet att använda historiska paralleller, satir och metaforer.

Och som deltagare i den offentliga debatten måste man leva med att dylika grepp används både av det egna och motståndarlaget.

Mer läsning

Annons