Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lift upp och cykel ner – downhill på Frösön

Nu går liften vid Gustavsbergsbacken även på sommaren. Branta svängar, hopp och snabba stigar ner är vad som gäller när skidåkning byts ut mot downhillcykling.

Annons

I flera år har Östersunds downhillcyklister önskat sig liftburen cykling och nu är den här. Två kvällar i veckan, tisdagar och torsdagar, håller liften vid Gustavsbergsbacken öppet för cyklister.

– Äntligen, det är hur bra som helst att den kommit i gång, säger Alexander Esbjörnsson.

Än så länge finns sex nedfarter på berget. En har kommunen hjälpt till att göra med grävmaskin och övriga fem är grävda för hand av entusiastiska cyklister. Samma cyklister som tidigare har släpat cyklarna upp för att få åka ner.

– De har gjort det väldigt bra av de förutsättningar som finns här, det är hög kvalitet. Vissa banor här är bättre än de som finns i Åre, säger Anders Grip som bor i Göteborg men tillbringar sommaren i Östersund.

Det som saknas på Frösön nu är en nybörjarvänlig bana. Banorna som finns är relativt tekniska och branta. För den som vill testa downhill för första gången rekommenderar åkarna i Östersund därför att låna eller hyra cykel i Åre och först testa någon av de lättare banorna där. Fastnar man behövs inte mycket mer än en cykel och skydd för att börja köra. En downhillcykel kostar från 10 000 kronor begagnad och utan någon egentlig övre gräns uppåt för en ny. Kan tyckas dyrt men allting är relativt:

– Det är så himla kul. Jag åkte en gång i Åre och fastnade. Förut körde jag cross, men det här är så mycket lättsammare och billigare, säger Fred Persson.

Mycket är annorlunda på en downhillcykel jämfört med en vanlig. Det är dämpning fram och bak, bättre bromsar och helt annan geometri. Med det menas enkelt sagt att vinklarna på ramen är annorlunda så hela cykeln lutar bakåt.

Det går fort utför i de branta backarna och fartkänslan förstärks av närheten till skogen.

– För terrängen går det fort, men jämfört med att cykla asfalt går det ändå sakta. Det är farten och känslan som är grejen med att cykla downhill, säger Andreas Björk, en av dem som tillbringat mycket tid på Frösöberget.

Att det skulle vara farligt håller inte cyklisterna på Frösön med om.

– Hur farligt det är bestämmer man själv. Räkna antalet skador i fotboll eller hockey så är det fler där. De flesta som skadar sig är de som inte är vana och blir övertaggade och fartblinda, säger Andreas.

– Det fundamentala är att det är roligt. Det är ingen extremsport, det är ganska okomplicerat, vi cyklar nedför. Det enda negativa är att det är en dyr instegströskel, och det skulle gärna få vara fler tjejer i sporten, säger Anders Grip.