Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall"

"Om du är på semester i Oslo men använder en karta över Stockholm, ja då får du snabbt problem".

Annons

Så beskriver professor Hans Rosling bubblan av okunskap som nordbor lever i. Lagom till fredagsmyset förra veckan var Rosling gäst i Skavlan där han presenterade sitt "Ignorans-test". Rosling kartlägger utvecklingen i världen på en rad områden, och kan genom sina data visa att det på det stora hela är en positiv historia. Ignorans-testet undersöker vad människor i olika länder tror om samma utveckling. Skillnaderna är slående. De allra flesta människor i västvärlden tror, likt den gamla slagdängan, att det är lika bra att sluta drömma, för det går åt helvete i alla fall.

Fyra av tio svenskar och norrmän tror till exempel att andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom är dubbelt så hög i dag jämfört med 20 år sedan. Sanningen är att under samma tidsperiod har den extrema fattigdomen halverats. 1990 var det drygt 40 procent av världens befolkning som räknades som extremt fattiga jämfört med runt 20 procent i dag. Det är fortfarande en miljard människor, vilket är förfärligt. Men det blir alltså bara bättre.

"Om man ska göra val och ta viktiga beslut måste man veta hur situationen är" säger Rosling i en intervju i Biståndsnytt. Folk i allmänhet tror att det är långt färre som kan läsa och skriva än vad som faktiskt stämmer, att det är långt färre barn som är vaccinerade mot sjukdomar än vad som faktiskt stämmer, och att världens befolkning lever mycket kortare än vad människor faktiskt gör. I fråga efter fråga avslöjas okunskapen.

I en liknande undersökning av brittiska medborgares syn på världen har man skiljt på totalbefolkningen och de universitetsutbildade. Den visar att högre utbildning inte hjälper för att se världens positiva utveckling. I själva verket svarar den gruppen oftare fel än övriga. Ju högre utbildning du har desto starkare negativa fördomar har du om utvecklingen i världen.

Det här är ett problem. Hur ska vi kunna ta beslut om bistånd när människor faktiskt inte vet hur världen ser ut? Rosling säger att det är för lite faktabaserad debatt om vad biståndet faktiskt går till. En procent av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) går till bistånd. 2014 motsvarar det 38,4 miljarder kronor. Det gör oss till världens största biståndsgivare, följt av Norge. Och så går vi samtidigt runt och tror att världens ser värre ut än den gör! Biståndet är många gånger ett trubbigt verktyg där pengarna riskerar att hamna fel. Som Afghanistan, tredje största mottagarland av svenskt bistånd. Enligt Världsbanken har den afghanska ekonomin körts i botten av pengaflödena som strömmat in i landet. Både import och export sjunker medan ekonomin blivit alltmer inriktad på att uppvakta biståndsgivare snarare än att skapa en fungerande ekonomi. Eller Norge som ger mest pengar till Brasilien, ett land som samtidigt lånar ut 30 miljarder dollar till USA varje år.

– Biståndsorganisationerna bryr sig inte så mycket om vad folk vet, men är väldigt upptagna med vad folk känner, säger Rosling till Biståndsnytt.

Känslorna förblindar och låter inte biståndet gå dit det gör mest nytta. Sett till fakta.