Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lillsjöns framtid fast i kommunens byråkrati

Lillsjön har hamnat i en intern jävssituation och riskerar att falla mellan stolarna.
Strövområdet ska bli naturreservat och innan dess måste situationen lösas.

I fjol presenterades en miljörapport om Lillsjön som visade att gamla synder spökar i sjöns sediment. Där är koncentrationen av bly och zink så hög att det påverkar biologin i dag.

Utsläppen med metaller kom från tillrinningen av dagvatten från Odenskogs industriområde och från många år med snötippar på den tiden när höga metallhalter var vardag. Men ytvattnet har inte alls samma höga halter nu och inte heller det tillrinnande vatten. Det har blivit bättre, helt enkelt.

Men inte för den rödlistade kransalgen som lever i Lillsjön. Den lider av att siktdjupet är dåligt och av att närsalter och färgtal är högre än bra.

Lillsjön är en av bara ett 15-tal kända kransalgslokaler i hela landet.

Därför måste något göras, enligt rapporten som landar i en diskussion om att problemet nog kommer från sedimenten, där järn och fosfor frigörs. Det betyder i sin tur att Lillsjön missgynnas av ännu mer påverkan från dagvatten och smältsnö från snötippen.

Innan Lillsjön kan bli ett kommunalt naturreservat måste mer studier göras, föreslås i rapporten. Utbredningen av algerna är till exempel helt okänd, siktdjupet behöver mätas varje vecka på sommaren och mängden dag- och smältvatten som rinner ned i sjön behöver beräknas;

”insatser som krävs för att kommunen över huvud taget ska kunna hävda att försiktighetsåtgärder är implementerade i dagens vattenhantering”, sammanfattas i rapporten.

Sedan dess har ännu ett reningssteg, en sedimentdamm, anlagts. Men vad som händer härnäst är oklart. Det beror på internt jäv.

Snötippen hör till gata- och park som sorterar under samma nämnd som miljökontoret.

– Och man kan inte ha tillsyn över sig själv, förklarar Krister Frykberg som jobbar hos kommunstyrelsen och därför fått frågan till sig.

Dagvattnet från Odenskog hör däremot till miljökontorets bord. Hur kontrollen av hela påverkan på Lillsjön ska utformas hänger i luften.

– Det är inte lätt att få en ingång, enklast vore om miljö- och hälsa skötte tillsynen, säger Krister Frykberg.

I väntan på att allt ska klarna ligger frågan om Lillsjön stilla.

– Men rapporten slår inte fast att det är något alarmerande hot, säger Krister Frykberg.