Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linnéa Gärdin

Vår kära mor Linnéa Gärdin, född Engkvist, Gånghester, har lämnat oss.

Annons

Strax efter klockan ett natten till lördagen 15 oktober 2011 somnade Linnéa in.

Linnéa föddes 20 april 1919 i Norra Sandby församling utanför Hässleholm som näst yngst bland nio syskon. Hennes föräldrar var Per och Cecilia Engkvist och familjen bodde på Skomakarelyckan där Per, som var snickare, byggt ett hus åt dem.

Redan när Linnéa var 16 år dog fadern av brustet magsår och Cecilia levde därefter ensam på gården fram till sin död 1966.

Ett gemensamt drag hos barnen var det konstnärliga sinnet vilket de ärvt från fadern. Per var enligt Linnéa en karikatyrtecknare, vilket även Linnéa var, och ett arv som även i dag kan ses hos några av våra kusinbarn. För övrigt finns den konstnärliga ådran i släkten på olika sätt och bland hennes bröder var samtliga konstnärer, men bara en hade det som yrke.

Dock pryddes väggarna i vårt barndomshem av otaliga tavlor både av mor och av hennes syskon.

Som ung flyttade Linnéa upp till Gånghester där hon hyrde ett rum hos en av sina systrar. Ett annat rum hyrdes av en jämtlänning vid namn Erik Gärdin och genom honom lärde hon känna dennes äldre bror Karl, som några år senare blev hennes man och vår far.

Linnéa har under många år arbetat som sömmerska på skjortfabriken Lindström och Petterssons i Gånghester och även arbetat med hemsömnad åt samme arbetsgivare. Hon har därutöver varit söndagsskollärare i Gånghesters kyrka i över 40 år, lektioner som besöktes av både barn och föräldrar så att kyrkan ofta var fullsatt. Från det att skolan byggdes i Gånghester var hon också lokalvårdare där fram till sin pension.

Linnéa var den sista i sin generation, både i släkten Engkvist och Gärdin, och efterlevs av barnen Eva, gift med Anders Filipsson och Karl-Olov, gift med Kerstin, samt fem barnbarn och fyra barnbarnsbarn.

Linnéa blev 92 år, 5 månader och 25 dagar.

Ingen dör så länge någon kan minnas, och när ingen längre minns, är vi alla tillsammans igen.