Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Livet som företagare: Maria Lövgren

Namn: Maria Lövgren

Ålder: 45 år

Bor: Strömsund

Familj: tre barn

Annons

"Hellroad tattoo och design" står att läsa i svart kulör och målad stil. Den orangea rombformade skylten som bildar textens bakgrund är studions signum. Företagsloggan ger associationer till någon form av vägdirektivs-skylt. Och visar vägen gör den, ned till källarvåningen på en gammaldags två våningar hög träbyggnad i centrala Strömsund. De övre våningarna består av lägenheter, men utrymmet under markytan huseras av Maria Lövgren och hennes tatueringsstudio. 4 oktober firades 3-årsjubileumet, något som kan ses som den gyllene gränsen för om ett företag klarar sig eller inte.

– Det är ofta ganska tufft första halvåret, egentligen första året. Men om man klarar sig förbi tre år så vänder det, säger Maria.

2007 gick flyttlasset från Stockholm och upp till "Flata" och att det var där studion skulle startas upp, det var det ingen tvekan om.

– Ja, det var självklart att starta studion i Ström. Jag vill att samhället ska finnas kvar, säger hon.

Förutom tatuerandet så är jobbet med att bygga upp ett rikt kulturliv i Strömsund och möjligheter för ungdomar att utöva de aktiviteter de vill, något som Maria brinner för. Hon påpekar att det förstås är lite upp till gemene man att engagera sig för en trivsam omgivning, men att det är viktigt att ge unga i Strömsund en vettig sysselsättning och en anledning att stanna kvar. Ett sätt att hålla en bygd vid liv är att välja att bedriva verksamhet där.

För att veta hur hon skulle göra med företagsplanerna gick Maria en kurs hos SUAB, Strömunds utvecklingsbolag.

– Något av det viktigaste vi lärde oss var att visualisera de hinder vi väntade oss och öva på att se förbi dem. Det är viktigt att våga vilja. Man är aldrig för gammal för att nå sina mål, säger Maria med eftertryck.

• Om du jämför tiden då Hellroad var nystatat med nu?

– I början när man startar ett företag går man in ganska naiv och lycklig, allt känns spännande. Det är så roligt att man inte ser eventuella problem. Men första tiden var tuff och det var glest med kunder, nu sprids det mer och mer, berättar hon och ler stort.

Maria äger studion och är än så länge den enda tatueraren, något som medför begränsningar. Som det ser ut nu är chansen att kunna boka in en gaddning hos Hellroad innan jul ganska liten och fram till mitten av november är tiderna helt uppbokade.

För att kunna nå ut till sin kundkrets använder sig Maria mycket av Facebook och häromdagen lade hon ut en annons om en öppning i tidschemat som genererade ett förvånande besök.

– Jag hade fått ett återbud och skrev på Facebook att det fanns en drop-in tid. Vid halv fyra på eftermiddagen kom det in två tjejer som åkt hit från Vilhelmina, för att se om tiden fanns kvar. Sånt känns roligt, att de åkte så långt för en tid här.

Maria har en gedigen meritlista med yrken från tiden innan hon tog på sig tatuerarhandskarna på heltid. Anställningsformerna sträcker sig mellan allt från mikrobiolog, servitris, ekonomisk chef och exportkoordinator till lokalvårdare, men att måla har alltid varit en del av hennes vardag. Skillnaden är att då låg fokus på en duk av kanvas.

Motiven på de målade tavlorna skiljer sig markant från de motiv som hon tatuerar om hon så får fria händer. Om en kund ber henne att utifrån hennes eget tycke skapa ett tatueringsmotiv, skapar Maria ändå utifrån kundens linjer och eventuella tidigare besmyckningar, för att de nya ska smälta in. Rosor och döskallar hör till favoritmotiven. När hon gör tavlor behöver hon inte ha hänsyn till vad någon annan tycker, då målar hon bara det hon känner för. Zombies, demoner och gråskalor trängs inom verkens ramar. Men när ens passion också är det dagliga yrket, kan det vara svårt att hålla isär arbete och fritid.

– Förr tog jag alltid med jobbet hem. Jag satt aningen vid mobilen eller datorn eller skissbordet och målade. Nu försöker jag att ha stunder när jag inte är kontaktbar för omvärlden för att kunna spendera mer tid med barnen. När minstingen har lagt sig gör jag det jag vill göra.

– Det här är inte bara mitt yrke. Det är mitt liv.