Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ljungdalens skoterturism hotas av ny nationalpark

När andra orter går i vintervila är Ljungdalen som mest levande om vintern.

Annons

Mer än 12 mil från Svenstavik ligger Ljungdalen på gränsen mellan Berg och Härjedalen. Med en närhet till Helags och Sylarna och gränsen till Norge är jakt, fiske och framför allt skoterturism ortens kroppspulsåder.

Dessvärre hotas ortens livskraft av Naturvårdsverkets planer på att etablera en nationalpark i området Vålådalen, Sylarna och Helags.

En förstudie är redan påbörjad och planerna har varit på agendan i omgångar tidigare. I en tidigare enkät från kommunen till 150 boende var samtliga negativa till etablerandet av en nationalpark utom den lokala miljöpartisten som då var försiktigt positiv.

Nationalpark är det starkaste miljöskydd ett område kan få. Möjligheten att ta sig fram med skoter inom en nationalparks område är därför kraftigt begränsat. Villkoren för jakt- och fisketurismen kommer också vara begränsade.

Alla i Ljungdalen är på olika sätt beroende av skotern.

Givetvis kommersiellt genom skoterturismen som många livnär sig på. Men också indirekt genom kundunderlaget för livsmedelsbutiken. Även närliggande Handölsdalens sameby är därför beroende av ett levande Ljungdalen.

Redan när skoterlederna över Flatruet försvann från turistkartorna påverkades Ljungdalen negativt som fick en minskad skotertrafik. Små justeringar kan innebära mycket för livskraften i glesbygd. Nationalpark vore att ta ett väldigt stort steg.

För skotern är också ett viktigt verktyg för de boende.

Med över 12 mil till Svenstavik och 4 mil till Funäsdalen är skotern ett komplement för att enkelt ta sig över fjällvärden vintertid för att besöka närliggande orter eller handla. Nationalparken hotar därför inte bara arbetstillfällena på orten utan blir också en frihetsinskränkning som hotar de bybornas rätt att leva och bo.

I vems intresse inrättar vi nationalparken? Dokumenterat ger det Sverige en fjäder i hatten över ett starkt miljöengagemang.

Frågan är vilken negativ miljöpåverkan som sker över området Sylarna och Helags och om den påverkan är så övermäktig att det motiverar en så kraftfull åtgärd som inrättandet av en nationalpark.

Sannolikt inte.

Sannolikt klarar sig Sylarna och Helags utan en nationalpark som skyddar. Sannolikt klarar sig Ljungdalen inte utan sin skoter.

Ytterst handlar frågan om makt.

Är det de boende i Ljungdalen som har levt där i generationer som ska ha makten över sin vardag eller är det en myndighet som befinner sig lång därifrån?