Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lokalderbyutan blodoch tårar

/
  • Ingen annanstans än i den lokala fotbollsserien kan man se den lokale företagaren eller grannen med dödsförakt kasta sig efter en boll av läder. Här är det Kjell Erixon, egen företagare och målvakt, som bokstavligen biter i gräset inför en häpen bollkalle. 2-1 till Stugun!Det var grabbarna från Stugun det var grabbar med kulör, det var grabbarna som var på ett sjuhelsikes humör ... nej, blodet var inte ett dugg rött och hett i lokalderbyt mellan Stugun och Kälarne på Ånäset i veckan. Tvärtom var det rena kompistagen både på och utanför planen.
  • Det var inte många huliganer på Ånäsets läktare. Tvärtom spred sig doften av bryggkaffe över träbänkarna och det blev hemtrevligt värre. Ett hundratal hade kommit för att bevittna kampen. Någon hade kvällen till ära också klätt sig i den lokale sponsorns hamburgerklädsel för att hjälpa till i marknadskampanjen.
  • Domaren Marcus Noterius var på Ånäset för att hjälpa lagen att genomföra matchen på bästa tänkbara sätt. Det gjorde han utomordentligt bra. Kanske var han banans främste aktör. Han och tian i Stugun, Pär Andersson. På bilden är det Magnus Thor, som skriker ut sin frustration efter att ha blivit nedtacklad. Noterius blåste direkt och ingen verkade vilja protestera.
  • Ett vällovligt initiativ med trummorna, men det var få som hakade på.
  • Visserligen blev det vilt jubel efter Stuguns ledningsmål, men Kälarne hade så långt bjudit på hårt motstånd.
  • – Jo, förstår du, så där kan man inte göra, för då åker man på en varning. Som lagkapten får du lugna ned spelarna.Marcus Noterius förklarar för Kälarnes Henrik Pettersson.

Annons

efter blod och spruckna läppar, men jag ville beskriva känslor, stolthet, engagemang och hårda, justa tag på planen. Jag ville på ort och ställe känna av den dallrande stämningen i luften inför ett lokalderby mellan två grannbylag och jag ville höra människorna säga:

– Vi ger oss aldrig!

– Vi står upp som EN Kälarnebo!

Jag ville höra publiken ropa och skandera och mana på sitt lag. Och jag ville beskriva laddade förväntningar.

Men det var segt som bara sjutton.

Några satt och sms:ade, andra läste tidningen, medan några laddade upp med termos och broderad duk på träbänkarna. Kaffedoften spred hemtrevnad.

sätta känslorna i svall. Det kunde få de idrottsliga förbindelserna att läggas ned mellan lokala klubbar för årtionden. Det kunde skapa myter och sagor kring matcher som spelades för 10, 20 och 30 år sedan!

Berättelser om odömda straffar, knäckta revben och målvakter som fått tänderna utslagna spreds över bygderna.

på vackert belägna Ånäset vid Ansjön utanför Kälarne gick det inte alls att ta på stämningen, det var inte alls som i El Classico mellan Real Madrid och Barcelona i Spanien, eller som när Inter och Milan möts på San Siro i Milano.

Det var inte alls så.

Allt andades lugn. Allt under domare Noterius (Marcus) publicus vakande ögon.

Okej, litet fart var det på läktaren. En yngling från Stugun hade tagit med sig en trumma som han slog på under matchen. Det var ett trevligt och annorlunda inslag, men de övriga hade svårt att haka på.

Det var när hemmalagets rödsvarta spelare fick straff och tog ledningen. Då kändes det som att en sval vind av morgonluft svepte in över Ånäsets gröna matta från den blanka Ansjön intill och det glimrade till i ögonen på många hemmafans.

Några minuter senare släckte Stugun glöden.

Men det var ändå en fin slutscen när domaren blåste av och spelarna kramade om varandra. Och jag tänkte att det nog ändå hade gått framåt med fotbollen. Bara myggen var blodtörstig den här kvällen.

, Kälarnebon:

– Vänta bara tills Bräcke kommer, då snackar vi lokalderby. Det blir garanterat hett!

Mer läsning

Annons