Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyssna på Stefan Löfven är som att långsamt pilla upp en sårskorpa

Tvivel om framtida regeringsförmåga till trots har Stefan Löfven bestämt sig för att flytta ut ur lägenheten han hyr av IF Metall och in i statsministerbostaden i det Sagerska palatset.

Annons

Å andra sidan ska bostaden användas. Sagerska är trots allt nyrenoverat. Bland annat har hissdörrarna polerats upp för otroliga 35000 kronor. Och det finns säkert någon stackars Metallombudsman som behöver den där lägenheten som snart står ledig.

Personligen tror jag Stefan Löfven varken blir en särskilt långvarig statsminister eller partiledare.

Det första tar slut senast 23 mars när avskedsansökan lämnas in. När valet är över kommer Socialdemokraterna vara ett 20-procentsparti och inte ett 30-procentsparti. Meddelar han inte sin avgång som partiordförande därpå kommer krav hagla från partiorganisationen. Socialdemokraterna har lärt sig att dekapitera partiledare på löpande band vid det här laget. På kort tid har både Mona Sahlin och Håkan Juholt fått lämna uppdraget under förnedrande former.

Endast två procent vill fortsatt se en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet enligt en rykande färsk opinionsmätning från Ipsos. Ett sådant väldigt underkännande från folket är ojämförligt med tidigare regeringar. Extravalets resultat kan komma att bli ett smärtsamt och förnedrande valnederlag för Socialdemokraterna. Resultatet: Sveriges största statsministerflopp i modern tid. En sorts Juholt fast med käbbel i stället för trams.

Det skulle innebära en sista spik i kistan över den mytomspunna och historiska regeringsdugligheten. Det blir därför pinsamt att lyssna på när statsministern talar om ansvar. Man rodnar. Känslan är som när man långsamt och under stor möda pillar upp en sårskorpa.

Den gamla fackpampen beskrivs som en god förhandlare. Möjligtvis för IF Metall. En god politisk förhandlare hade inte ägnat en hel valrörelse åt att svartmåla Alliansens politik. En god förhandlare hade inte heller hotat med att försöka få centern ut ur riksdagen ett år innan valet och sedan knuffat Annie Lööf i en tv-sänd valdebatt. Sen att i regeringsställning presentera en höstbudget fullmatad med vänsterpolitik och därefter kräva (höger)oppositionens stöd.

Natten innan budgetomröstningen träffade Stefan Löfven Alliansens partiledare. Annie Lööf bad honom då att be om ursäkt för det som tidigare hänt. Men han vägrade. Vilken förhandlingsförmåga?

Det är inte Alliansens fel att Sverigedemokraterna bröt mot praxis och medvetet valde en strategi för att söndra. Stefan Löfven är regeringsbildaren. Hans uppgift är att styra landet och därmed få budgeten i hamn. Alliansen förlorade valet och sitter i opposition. Deras uppgift är att vitalisera demokratin genom att presentera en alternativ politik till regeringens. Det är viktigt att alternativen i svensk politik tydliggörs för väljarna. Det vore farligt för demokratin om sju partier styrde landet och lämnade Sverigedemokraterna till att ensamt granska regeringens politik.

I partipolitiken odlas ett tunnelseende. Partiledaren är enögd och partimedlemmarna blinda. I Socialdemokraterna innebär det tunnelseendet en självbild om den självklara rätten att ensamt diktera villkoren i svensk politik. Det tunnelseendet är roten till socialdemokratins förfall..

Stefan Löfvens sista tröst är att partimedlemmarna är det sista som lämnar honom.