Hon kämpar knappast i motvind, Bryant. Förra året var hon en av deltagarna i tv-programmet "Så mycket bättre", där hon charmade både övriga deltagare och svenska folkets hjärta med sin färgstarka personlighet och starka röst.
LÄS MER: Recensioner, tv-klipp och nyheter – här hittar du allt från Storsjöyran
Även på Storsjöyran märks det att hon är minst sagt populär. Redan under "Finders keepers", låten som blev hennes genombrott, har hon publiken på sin sida. Folk slutar aldrig klappa händerna och det är omöjligt att inne sjunga med när hon fortsätter med sin tolkning av Niklas Strömstedts "Den sista morgonen", som i Bryant-tappning har titeln "One last time".
Bryant är onekligen en fantastisk sångerska - inte en ton klingar falskt. Ibland blir det nästan lite för mycket sång och för lite artisteri. Sångerskan känns till en början något innesluten och har svårt att titta på åskådarna. Efter ett par låtar tinar hon dock upp och mellansnacket känns inte lika inövat och stelt.
Miriam spelar både egenproducerat material så väl som låtarna från "Så mycket bättre". Det genomgående tema tycks vara kärlek, främst olycklig sådan. Hon sjunger med sådan känsla att jag blir alldeles varm i kroppen - ju längre tiden går blir jag allt mer förälskad i denna skönsjungande göteborgare.
När hon sjunger sin senaste singel "Black car", blir jag övertygad om att Bryant går en ljus framtid till mötes. Det är fantastiskt bra. Sista låten blir en tolkning av Sven Bertil Taubes "Ett sista glas" och när sista tonen klingat ut känner jag ett styng av besvikelse. Aldrig har en timma passerat så snabbt.
• Betyg: 4/5
