Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Majbritt Forsstedt, Bispgården, 83 år

Majbritt Forsstedt, född Palin, växte upp på gården vid Brudsjön i Sillre, Medelpad. Hon var nummer fyra i en syskonskara av fem. Bland lägdorna vid sjöarna och de dramatiska niporna ner mot Indalsälven, i de djupa skogarna och i bergen finns minnena.

Annons

Vid en dans under julen 1950 mötte hon sin livskamrat Sveneric som tog med henne till Jämtland. De gifte sig nyårsafton 1951. Sveneric hade som son tagit över ansvaret för Jämtlands äldsta inregistrerade firma vid den tiden, J. A. Petterson manufakturaffär, i Bispgården. År 1956 flyttade familjen in i den nybyggda affärsfastigheten och där skapade makarna ett gemensamt hem. Tillsammans fick de fem barn.

Efter att butiken avvecklats 1972 arbetade Majbritt som husmor vid Bispgårdens skogsskola/skogsinstitut. Hennes empati och intresse för sina medmänniskor, den personliga omsorgen och goda maten gjorde henne populär bland elever och skolpersonal. När hemlängtan satte in fanns hon där. Flera år efter hennes pensionering hände det att tidigare elever sökte upp henne för att hälsa på och tacka för de gångna åren.

Intresset och kunskaperna från Hussborgs lant- och hushållsskola i sin ungdom höll hon fast vid och hon förkovrade sig även genom olika kurser. Hon syntes ofta plocka bär, safta och sylta. I hemmet finns många alster av hennes sömnad och vävning. Under åren var hon trofast och fortsatte att stödja många hjälporganisationer i det humanitära arbetet.

Makarna delade det stora intresset att vara ute i skog och mark. På vinterhalvåret var det bridge, längdskidåkning och ibland en fjälltur i vårsolen. Orientering var ett sant nöje för dem båda. Det viktigaste var att komma ut i skogen, att ha roligt och träffa kamraterna inom OK Forsarna, grannklubben OK Vildhussen och andra klubbar. Hon var även aktiv inom Skogsflickorna. Under ljumma sommarkvällar blev det gärna en minigolfrunda vid Geråbadet där hon fortfarande innehar banrekordet.

Reslusten och orienteringstävlingarna tog dem ut på flera långturer i världen. Även barnen drogs med och med tiden blev orienteringen ett sätt att umgås över generationsgränserna när barnbarnen också följde med och delade ivern att visa på kartan hur de sprungit.

Efter sin makes bortgång 2007 var Majbritt ensam kvar som en central och viktig person, en länk som band familjen samman. Barnbarnen är glada över den tid de fått vara tillsammans med Majbritt som gett många ljusa minnen. De delar intresset av sport och trivs med umgänget runt en kortlek och sällskapsspel. Byta recept, laga mat och samlas för gemytliga middagar med mycket skoj och skratt.

Tomrummet och saknaden är stor. Minnet av henne lever i de spår hon lämnat kvar. Kommande generationer kommer att fortsätta att vandra längs barrklädda skogsstigar, plocka bär och kanske möta Majbritts älsklingsblomma liljekonvaljen. De vita pärlorna på sin ljusgröna tråd med en doftande yra mitt i den löftesrika försommargrönskan.

Barnen med familjer