Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maktlystnad från båda håll

Statsminister Fredrik Reinfeldt lovar inte att släppa fram S och MP till regeringstaburetterna även om duon skulle få fler röster än alliansen. Logiken bakom resonemanget, som Reinfeldt berättade om i gårdagens Svenska Dagbladet, är inte glasklar.

Annons

Statsministern räknar nämligen in Vänsterpartiet i den samlade oppositionen även om det partiet inte får plats i regeringen. "Man är antingen en del av regeringen eller av oppositionen", deklarerade han när Stefan Löfven i förra veckan kom med det intetsägande utspelet att S är berett att regera tillsammans med alla partier utom Sverigedemokraterna.

Statsministern har tunga argument för sin sak. Att gå till val utan att ha presenterat vilka man är beredda att samregera med, betyder att öppna för en situation liknande den i Frankrike eller Danmark, där väljarna som röstade fram de sittande vänsterregeringarna i dag skär tänder över att den förda politiken inte alls blev den förväntade.

Men trots logiken i Köp inte grisen i säcken – resonemanget, är det något som skaver. Att inte ta ansvar för Sverige och att sätta det egna maktbegäret i centrum är argument Fredrik Reinfeldt brukar rikta mot Stefan Löfven.

Men risken är stor att många väljare kan uppfatta statsministerns nej till en S- MP- regering just som ett utslag av ansvarslöshet och maktlystnad. Verkligheten är nog mer komplicerad än vad Fredrik Reinfeldt vill göra gällande. Var drivminan i svensk politik, SD, hamnar i statsministerns rätlinjiga scenarion, är till exempel inte helt enkelt att förstå.

Det är nästan ett år kvar till valet. Kanske börjar det bli dags för de båda huvudpersonerna i svensk politik att tagga ned en aning.

SOL