Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Man kan inte bara gå fram och säga hej

Varje vecka träffar Rohulla Hassani sin fadder Klara Tangen Jansson. De fikar, spelar kort och Klara försöker lära sig lite persiska.

– Det går inte så bra, det är svårt, säger hon med ett skratt.

Annons

Nu sitter de vid ett runt bord i kafeterian och tuggar i sig varsin ostfralla. Klara kommer från Björnänge och Ruholla från Iran. Båda går andra året på Åre gymnasieskola.

– Det är kul att sitta och prata med varandra. Det är bra att höra hur andra människor har det, säger Klara.

Hon berättar att hela projektet med fadderskap började i höstas när skolan arrangerade en temadag om likavärde. Då togs ämnen som integration och människors lika värde upp. Sedan tog man upp idén med fadderprojektet. Klara tycker att det var ett bra upplägg och många ville direkt ställa upp.

Klara har en klar minnesbild av när skolan arrangerade den första träffen för alla deltagare.

– Det var en häftig känsla när vi satt där allihop, säger hon.

Hon fortsätter:

– Det blev en så bra start när man gjorde så. Jag tycker det är bra att vara fadder. Allt faller sig inte så naturligt om man vill lära känna andra. Alla är lite blyga och man kan inte bara gå fram till någon och säga hej hej, förklarar hon.

Rohulla gillar att ha en fadder som han kan träffa på skolan. Han berättar att han är glad för att kunna återgå till studier. Hemma i Iran fick han sluta skolan för att börja arbeta. Nu drömmer Rohulla om att utbilda sig till polis. Genom fadderprojektet får han tillfälle att öva att prata svenska och lära känna fler på skolan vilket är bra, menar han.

För utbytesstudenten Mihkael Mooste från Tallin har projektet varit en stor hjälp. Han har läst svenska i Lettland så han kan svenska flytande men hade ändå lite svårt att passa in i skolan när han kom hit i höstas. Han förklarar att de nyanlända killarna på skolan har varandra och de svenska eleverna har redan sina kompisar och sina gäng.

– Jag kan prata svenska men de andra pratar arabiska med varandra. Jag är inte svensk eller arabisk. Så jag är ensam mellan de två grupperna, säger han.

Han är därför glad över att skolan startat fadder projektet.

– Det betyder väldigt mycket för mig. Jag tycker att det är en jättebra idé.

Han har upptäckt att det inte är så lätt att skaffa vänner i Sverige.

– Jag tror inte att svenskarna är så öppna, säger han lite försiktigt.