Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Man kan inte sitta och vänta på inspiration”

Hon blev förälskad i en form, en enkel kub. Och på den vägen är det.Så beskriver Kerstin Öhlin Lejonklou,76 år, själv sitt liv som silversmed, som i år firats med både en stor utställning och en magnifik bok.

Annons

Boken är formgiven av Gudrun Ros och texten skriven av Krokomsbördiga formgivaren Sanna Svedestedt, 32, som ÖP berättade om häromveckan, när hon ställde ut en exklusiv möbel på Frösö flygplats – Sanna var för övrigt elev hos Kerstin 2008.

Och boken följer den 19-åriga Kerstin som började på Konstfack 1956 med lärare som Stig Lindberg, Edna Martin och Sven Arne Gillgren.

En annan person som också i grunden format Kerstin är hennes pappa Arvid, en omvittnat sträng herre med passionerat intresse för modelljärnvägar.

I boken finns en fantastisk bild där hela familjen Öhlin susar fram på ett jättelikt modell-lokomotiv med pappa i täten och lilla Kerstin längst bak. Och i hennes sentida smycken har farsarvet inkorporerats i flera av hennes mer djärva smycken.

Där återkommer kranar och mätinstrument som fågelsymboler, en sorts förädling av surrealisternas lekfulla objekt från tidigt 1900-tal.

Genomgående i hennes arbete är formkänslan och den avskalade enkelheten, de rena linjerna utifrån grundläggande former.

"Enkelheten är ofta svårare än den överlastade mångfalden" säger Kerstin i boken. Och det syns redan i de första arbetena där hon vrider och vänder på kuber och cirklar, en fascination som håller i sig:

"Allt skapande är en balansgång mellan den geniala och det banala. Ytterligheterna ligger nära varandra. Precis som hos oss människor".

Så hur hittar du dit? Söker du inspirerade ögonblick eller hur arbetar du?

– Man kan omöjligt sitta och vänta på inspiration. Det är målmedvetet arbete som gäller. Sedan kan förstås det uthålliga arbetet leda fram till idéer som känns bra.

Det låter som om du lärt en del av din pappa?

– Haha, jo han har förstås präglat mig på sitt sätt.

Kerstin beskriver hur hon som liten flicka fick sitta i pappans verkstad, på villkor att hon inte störde. Redan där byggdes förtrogenheten med verkstadsmiljön, hantverket, som också krävde åtskilligt tankearbete.

Boken är fokuserad på det professionella, men berättar också hur hon skaffade bil utan pappas vetskap, rökte pipa och lärde sig att göra revolt i det lilla, gå sin egen väg.

Också till livskamrat och make valde hon en praktiker, numera pensionerade tandläkaren Thure Lejonklou, båda verksamma med finmotoriska hantverk, inte sällan med guld:

– Jag älskar att arbeta i guld, det är hårdare än silvret och man kan därför arbeta med större precision.

Men på repertoaren finns även vitguld, platina och förstås silver.

Så hur ser du på smyckeskonst och vad är roligast, att göra vardagssmycken eller mer exklusiva verk?

– Självklart det mer exklusiva, det är en större utmaning. Sedan har jag också arbetat fram flera vardagliga produkter och modeller.

– Min lärare Sven Arne Gillgren sade att smycket ska vara till för att pryda kvinnan och så ser jag nog också på saken, ler hon.

Ett exempel på det mer vardagliga är examensringen och doktorsringen till Mittuniversitetet med symbolerna Yin och Yang.

– De olika delarna kompletterar varandra, men självklart är udda smycken roligare.

– Men något jag verkligen skulle vilja göra är skulpturer i storformat. Det längtar jag efter och det skulle vara fantastiskt.

Händerna är märkta av artros och mycket av det riktigt finmotoriska görs i dag av hennes mångåriga kollega Lena Olofsson, guldsmed och Kerstins allt i allo:

– Hon är oerhört driven, utan henne skulle jag stå mig slätt.

Kerstin beskriver sig som tekniskt intresserad. Det kan man se i de lekfulla smyckena som hämtat in hennes pappas gamla instrument.

Och här löper hennes leklust ut i formdrivna konstverk, kanske svåra att ha till vardags, men föremål som stjäl all uppmärksamhet på en fest.

Nu har det gått 50 år sedan hon kom till Östersund, men ännu är Kerstin ivrigt verksam i den lilla ateljén rakt nedanför Rådhuset, mitt i centrum av Östersund. En mogen artist i full blom.