Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Man kan inte sitta som en uppdragen eka hela livet"

"Det ringer i telefonen på morgonen och den bekanta rösten ger till mig från det varav hans hjärta är fullt."

Annons

Novembermorgonens solstrålar blänker över stadens tak och röken står som stilla skuggor över skorstenarna. Någonting jag sagt eller gjort, berättar rösten, har vidrört någon på något sätt. Gjort skillnad. Jag blir glad förstås, men jag glömmer snabbt det hela och skyndar ut på morgonpromenaden med Gucci.

Det är kyligt ute och jag är illa klädd. Vi hastar förbi småbåtshamnen. En enda båt ligger obekymrat kvar i det kalla vattnet, ovetandes om det annalkande istäcket. För bara några veckor sedan företogs morgonpromenaden längs en strand på Cypern tillsammans med hustrun. Jag tänker på de dagarna medan jag stretar fram mot gamla bryggeriområdet. Vi var omslutna av bekymmerslöshetens varma filt, allt var lätt och enkelt. Solen ramlade ner i havet så snabbt på kvällen att man kunde förvänta sig svallvågor. Vi strosade bland ryssar och engelsmän i mörkret och lät våra fingrar fläta sig om varandra.

Jag tycker om de där stunderna av frid som ibland infinner sig, när det tidigare upplevda inte stör och när det kommande inte oroar. De där stunderna som Tranströmer så fint gestaltar i sin haikudikt. "Se hur jag sitter som en uppdragen eka. Här är jag lycklig." Samtidigt förstår jag att man inte kan sitta som en uppdragen eka under hela livet. Kanske är det underbart just för att det sker så sällan.

Någon frågade vad som står skrivet på min Bucket List, min saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-lista. Sanningen är att jag inte har någon sådan. Har aldrig haft. Har aldrig känt behov av att upprätta någon. Min grundhållning är, eller har varit, att sådana listor krymper livet. När man frågar gamla människor vad de skulle velat göra annorlunda när de ser tillbaka, så handlar svaret ofta om mycket enkla saker. Att tillbringa mer tid med familj och vänner. Mindre arbete. Mindre stress.

Nå i alla fall, frågan väckte någonting i mig. En lust, faktiskt. De kanske inte är så dumma i alla fall, de där listorna. Odefinierade mål blir sällan uppfyllda. Så okej då. Jag ska göra ett försök. Jag vet att den första punkten på listan kommer att handla om att varje dag göra någonting som gör skillnad för någon annan. Sedan blir det svårare. Jag kanske i återkommer i frågan.

Vi närmar oss hemmet efter den kyliga morgonrundan. Varmt kaffe väntar. Allt är nåd.

Håkan Toresson