Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mångsidigt och lekfyllt styrkeprov

Två av länets absolut mest populära konstnärer bjuder på ett fyrverkeri av färg och känslor, en av landets mest spännande tecknare och så fåglar av kvinnligt kön. En solig septemberstart med massor av konst.

Kåre Henriksson har i snart tjugo år tillhört de främsta konstnärerna från länet. Hans måleri har ständigt utvecklats utifrån några olika grundteman.

Kajsa-Tuva Henriksson har på de senaste åren skapat sig en helt egen position i det lokala konstlivet. Hon har haft flera försäljningsmässigt väldigt framgångsrika utställningar hos Lars Bolin Gallery och hennes måleri har nått ut till många som inte annars normalt besöker konstutställningar.

När nu det äkta paret för absolut första gången i Östersund har en gemensam utställning är den hos gode vännen Lennart Jonasson på hans galleri och espressobar Mono på Fritzhemsgatan på Frösön. Mono har öppnat ytterligare ett utställningsrum och galleriet är nu stort som en konsthall.

Utställningen heter "Paint Like Hell". Och titeln visar lite på den press en konstnär kan känna inför varje utställning med de ständiga kraven att visa nytt, nytt, nytt. Men titeln kan ju också läsas som en jäkla massa färg. Och även det stämmer på en hel del av utställningens måleri.

På väggarna hänger mestadels ganska stora målningar. Det är ett måleri med kraft och mod. Färgerna fyller dukarna på ett självklart sätt och färgen lever liksom ett eget liv med sina egna mönster. Till att börja med är det inte ens lika självklart som jag trodde vem som gjort vilken målning. Två konstnärer med tydliga egna uttryck visar sig ligga närmare varandra än vad jag anat. Och de båda försäkrar att de inte har planerat någonting tillsammans, utan de såg den andres målningar först vid hängningen.

Varje målning har också en egen titel, ofta påhittig och egensinnig. Min favorittitel på Kajsa-Tuvas målningar är "Världen borde ha mer människor med sombreros". Det är en målning i svart och vitt i huvudsak. Och favorittiteln hos Kåre är "Panikfärd genom Sydney med arga hustrun" och precis så ser målningen ut, stor, rörig, massor med färg och temperament och mönsterbilder som drar åt olika håll.

Kåre Henriksson visar också ett antal collage och ett antal inglasade akrylmålningar på papper. Här är tempot lite lugnare än i oljorna. Här finns ett lugn, en lekfullhet och i collagen lite blickar mot de affischer han gör åt Storsjöyran varje år.

Även Kajsa-Tuva visar lite andra och lugnare sidor. Dels i några collage med foton och så i de svartvita målningarna där endast någon röd prick tittar in. De svartvita gatorna över de vita dukarna ser ibland ut som björkstammar och i andra lägen som dna-trådar. Resultatet är i vart fall spännande abstrakta målningar där de målade ytornas spel mot de vita skapar stämningsfulla motiv i all enkelhet till skillnad mot de mer jazzigt improviserade färgexplosionerna som gjort Kajsa-Tuva känd.

Sammantaget är "Paint Like Hell" ett mångsidigt och lekfullt styrkeprov. De som retat sig på Kåre och Kajsa-Tuva förut lär göra det igen. Vi som i stället ser två spännande konstnärskap som med denna utställning tar ytterligare ett spännande steg gläder oss. För alla som på allvar gillar måleri kommer att hitta så mycket att tycka om på Galleri Mono just nu…

Utställningen finns kvar till den 7 oktober.

Meditativ känsla i stora blyertsverk

Jag har två gånger tidigare mött Christer Carlstedts konst på Galleri S i Östersund. Sedan i lördags ställer han ut på Härke konstcentrum.

Christer visar grafik och teckning. Och det är framför allt de stora, riktigt stora, blyertsteckningarna som åter imponerar. Med mängder av streck på stora pappersark bygger han upp utsnitt av landskap med skogar, stigar och en påtaglig känsla för naturen. Att stå framför ett av dessa ark är en ynnest. Detta meditativa, tidsödande skapande ger resultat som i sig är eviga. Var och en av de fyra stora teckningarna som hänger på Härke är sitt eget universum. Det är en ynnest att få stå och ta del av detta samtidigt som solen lyser upp Vallsundet nedanför Härke.

Att Christer är en styv skapare med torrnål och etsning är också klart. Även här finns den inkännande meditationen över skogslandskapen. Och de små objektlådor han visar med spännande innehåll är väldigt roande. Där finns ständigt något att upptäcka.

Men allt bleknar egentligen mot dessa stora teckningar. De är verkligen värda resan ut till Härke. Utställningen pågår till den 16 september.

Keramiska kvinnofåglar med humor

På Drejeriet har man just nu ett gästspel från "Margaretas keramik" i Oviken. Margareta Persson har gjort en hel utställning med sina kvinnofåglar. De påminner om kvinnor i vår närhet - men de är fåglar och de är i keramik. Med värme och humor skapar Margareta dessa olika karaktärer. En min här, en kroppshållning där, en klädfärg, en hatt eller en basker och så någon accessoar.

Inte sedan Ilona Benczedi flyttade från länet har väl någon med sådan skön humor gett sig på att fånga kvinnliga karaktärer. Jag faller i vart fall fullt ut för figurer som "Ragnhild Ripa" med blå dräkt och fantasifull hatt, "Hildur Korp" med basker och solglasögon och "Görel Gök" som är redo för hösten med mössa och halsduk.

Den här roande utställningen på Drejeriet finns kvar till den 22 september.

Vilksdebatt med Zipsane

Konstdebatt på Jamtli på söndag eftermiddag. Jag och Henrik Zipsane ska debattera om varför han valde att sabotera den bästa utställningssatsning på samtidskonst som Jamtli någonsin har gjort. Platt som en pannkaka och man får fortsätta visa samlingarna i "100 år och hundra konstnärer" i stället för att visa ett urval av de senaste årens absolut största namn inom den svenska och internationella konsten. För det blev resultatet när Zipsane valde att stoppa den inbjudne konstnären Lars Vilks. Kanske är allt redan sagt i frågan. Men någon form av diskussion lär det väl bli…