Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Åsling: Norge sticker ut i socialdemokratisk kristid

Socialdemokratiska partier faller i Europa och populistiska partier tar deras plats på den politiska kartan. Ett skeende som möblerar om det politiska landskapet och i maktvakuumet skapar politisk instabilitet. Men det finns undantag.

I Frankrike, Grekland, Tjecken och Nederländerna är socialdemokraterna av obetydlig storlek. I Tyskland har SPD halverat sitt väljarstöd. Rösterna går antingen till etablerade partier som klätt sig i en högerpopulistisk kostym eller till nya uppstickande partier med högerpopulistisk agenda. Även i Sverige har Socialdemokraterna tappat betydande väljarstöd där LO-medlemmar sökt sig till Sverigedemokraterna.

Det finns kritiker som menar att en förklaring till socialdemokratins fall är partiernas historiska positionsförflyttning från vänstern till mitten. Som mittenparti har man haft svårt att försvara sina traditionella väljargrupper från populistiska partier. Samtidigt åtnjöt brittiska Labour sitt sämsta valresultat i Storbritannien sedan 1930-talet med en vänsterpopulist som partiledare. Även i Sverige har vänsterpopulism visat sig inte fungera: Vem saknar Håkan Juholt?

Även i Norge pågår en socialdemokratisk kris. I kontrast till Europa är det däremot norska Senterpartiet som fångar upp den socialdemokratiska väljarbasen. Det är inte osannolikt att Arbeiderpartiet blir stödparti till en senterregering efter nästa stortingsval.

I industrikommunen Verdal, historiskt starkt fäste för Arbeiderpartiet, ökade den norska centern med 20 procentenheter efter valet. Där har SP idag egen majoritet med 51 procent av rösterna. Även i det norska inlandet som traditionellt varit starka fästen för Arbeiderpartiet är Senterpartiet största parti enligt mätningarna.

Studerar man andra europeiska länder är det förväntade resultatet att Arbeiderpartiet tappar väljare till det högerpopulistiska Fremskrittspartiet. Istället går alltså väljarna till Senterpartiet i Norge. Det finns flera förklaringar till detta. En förklaring kan vara Fremskrittspartiet själva som tack vare hårt prövande regeringsansvar inte lyckats kapitalisera på arbetarrörelsens förtroendekris. Tittar man på Senterpartiet har partiet kommit "rätt i tiden" när det gäller den pågående norska debatten om norsk myndighetscentralisering som högerregeringen driver fram. En annan är frågan om kommunsammanslagningar. I den politiska kommunikationen arbetar Senterpartiet med att låta som "vanligt folk". Sammantaget har detta lett till att Senterpartiet uppfattas som oppositionsledare i norsk politik.

Någon slutgiltig analys kan däremot inte göras innan stortingsvalet. Mycket kan hända i norsk politik tills dess som påverkar maktbalansen. Men trenden är mycket intressant ifall den håller i sig.

Om Senterpartiet lyckas ta Arbeiderpartiets position i norsk politik efter stortingsvalet kommer det väcka stor uppståndelse. Det kommer finnas intresse från andra europeiska partier att studera den norska valdebatten för att på ett djupare plan förstå arbetarrörelsens kris och vilka metoder det finns att hantera den.